Ge en gåva

Tack för den här tiden

Varning alla känsliga läsare.

Det har hänt någonting fruktansvärt! Jag kan knappt jobba, absolut inte laga mat eller städa. Kanske jag måste läggas in på sjukhus!

Tack alla för den här tiden. Det har varit fantastiskt. Håll i er, nu kommer det: jag har fått en sticka i fingret och det har blivit infekterat!

Tack och lov för Vårdguiden i sådana här lägen. Snabbt kan jag checka av att jag förmodligen fått både kallbrand och stelkramp (tetanus) och dessutom stafylokoker.

En intressant sak jag lärt mig med tiden är att denna form av inbillningssjuka (hypokondri), som det ju egentligen handlar om, ofta förekommer under de perioder jag mår bra. Har funderat mycket över varför. Det enda jag kan komma på är att min luriga hjärna liksom vägrar gå med på att saker faktiskt får vara bra. Som att den är inställd på katastrofläge och blir nervös när jag börjar tänka med själen istället för att lyssna på allt trams den håller på med. Så kommer den upp med något såhär fantasilöst!

I dag har jag flera verktyg. Den här gången använder jag mig av det jag kallar ”Värsta tanken”. Den har jag berättat om tidigare. Det hela går ut på att överdriva tanken tills den blir absurd. Då kan man få riktigt roligt!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

15 kommentarer till “Tack för den här tiden

  1. Frida

    Jag undrar om det här med hypokondri är vanligare när man har någon annan form av psykisk ohälsa? Själv tror jag alltid att jag ska dö, men hittills har jag inte gjort det en endaste gång. Konstigt också att alla sjukdomar försvinner när man väl är på sjukan, jag har ju på egen hand haft både det ena och det andra…

    Svara
  2. Barbro

    Så dumt att det är så lätt att intala sig själv att må dåligt att allt inte är OK osv. Varför har vi så svårt för att njuta av att vi har det bra, att vi mår bra och att vi förtjänar det. Är det en del av våra funktionshinder eller ett allmänt problem i samhället?

    Svara
  3. Tove Lundin

    Jag är med er i era funderingar.. Och jag tror att det kan ha med varandra att göra.
    Precis som du säger Frida: när man väl kommer till sjukan försvinner det! Har gått med krämpor i veckor och så hux flux är det borta!
    Säkert ett allmänt problem – men mer vanligt förekommande hos oss med lite extra känslighet.. Så tror jag!

    Svara
  4. H

    Du är så härlig Tove! Jag läser alla dina inlägg och blir lite varmare och gladare varje gång! tack för att vi får ta del av dina tankar, det hjälper i alla fall mig..

    Svara
  5. Anna

    Hjälp!
    Rubriken gjorde mig orolig. Här har jag hittat din blogg IGÅR och idag skriver du att du måste läggas in. Sen läste jag inlägget…. hehehe…
    I min närhet har jag en wanna-be-hypokondriker som faktiskt ofta googlar och diagnostiserar sig själv med allehanda åkommor. Men nåja, det stannar i alla fall där. Tack och lov!

    Svara
  6. Tove Lundin

    Haha!
    Jag är på fötterna igen – mot alla odds 🙂
    Hahaha, wanna-be-hypokondriker låter kul, någon som liksom inte ens uppfyller kriterierna för hypokondri 😀
    Ush, man ska verkligen inte googla sjukdomar!

    Svara
  7. Katarina

    Men fy vad du skräms! 🙂
    Tänkte, men vad har hänt nu?! Skönt att det ”bara” är en sticka i fingret. Argsint liten rackare. Ser inte skönt ut alls.
    Hoppas du blir av med den snart. Tur att det inte smittar. 🙂

    Svara
  8. Tove Lundin

    Haha! Jag är ganska bra på att överdriva…
    Mina vänner kallar mig drama queen, undrar varför 🙂

    Svara
  9. Myran

    Hej
    Hittade av misstag din blogg…hehe, misstag menar jag igentligen inte. Har bara lite svårt att få till orden ibland =)
    Underbart att läsa din blogg, jag har själv fått samma diagnos i vuxen ålder. Känns fantastiskt att läsa om någon annan vuxen i samma situation. Man kan inte annat än skratta o känna igen sig. Har du barn?
    Må så gott
    Myran

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Myran!
      Kul att du hittade hit! Vi är många här som fått diagnos i vuxen ålder, så du har hittat rätt 🙂
      Jag har inga barn (om man inte får räkna in sin katt), men många av mina läsare har så det finns alltid nån som känner igen sig.
      Ha det gott!!

      Svara
  10. http://annicapingo.blogspot.com

    Vad du skräms! Nu läser jag ju det här i efterhand och vet att du skrivit mera sen efter det här, men ändå. Undrade om du varit inlagd på psyket en period eller vad som hänt. Nu är väl det ingen katastrof ioch försig för man blir ju det för att man behöver det. Men ändå blev jag rädd över ifall du varit dålig.
    Jaja, en liten sticka är en världslig sak, som Karlssson på taket skulle ha sagt 🙂
    Kram!

    Svara
    • Tove Lundin

      Haha! Precis så – en värdslig sak 🙂
      Och som du säger: hade det varit psyket hade det inte varit en katastrof heller, man ska tänka mer som Karlsson 🙂
      Kram!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *