Festligheter

Det var här mästerförfattaren Tove skrev sina mästerverk!

God lördagsförmiddag kära läsare! Hoppas ni inte haft jättemånga sammanbrott eller ångestattacker sedan sist. Och att ni bara tappat bort saker ni inte behöver (här på bloggen tycker jag vi sänker våra krav – ”hoppas allt är bra” låter så onödigt hurtigt).

Själv har jag flytt från kalabaliken kring mitt boksläpp. Nobelkommittén har ringt, kungen och statsministern. Jag har gömt mig i torpet, så paparazzis inte kan hitta mig.

Nä, nu ljög jag. Min pojkväns släkt kommer hit och vi ska plocka svamp. Ingen har ringt, inte ens lokaltidningen. Däremot firade jag lite i går, jag köpte en coca cola med socker – och fortsatte dricka fast jag fick sockerkick.

Mina inre dialoger har nu fått ett namn. Det är på tre bokstäver och kallas ocd (jag ska berätta mer om detta snart). Min pojkvän säger att man snart kan göra ett memory-spel av mina diagnoser. Jag tycker det där med diagnos är petitesser, men min läkare sa att det har en viss fördel om man vill bli av med tramset (tramset är mitt ord, även om det varit kul om hon sagt det). Och som jag tidigare skrivit börjar jag känna att det är dags nu. Jag orkar inte lyssna längre. Det går på repeat. Innan var det mer fantasi på debattinläggen, nu är det samma sak varje dag – det börjar helt enkelt bli tjatigt.

Istället kan man lägga sin tid på annat – som att plocka svamp.

Riot!