Ge en gåva

När man inte kan vara snäll

Tove - inte alltid en ängel..

Vår spännande bokstavsföljetong fortsätter. Dagens problem, som kan hänga ihop med adhd är ”Svårigheter i kontakten med andra människor – man hamnar lätt i konflikt”. Källa Vårdguiden

Enligt mig är nästan alla människor goda innerst inne. Vissa kanske är lite sämre på att visa det. Andra kanske har glömt bort hur man gör. Det finns de som, på grund av olika anledningar, inte vågar vara snälla – eftersom det förmodligen är bland det modigaste man kan vara.

Ett milt ord för motsatsen är ”taskig”. Enligt mig är man taskig om man säger elaka saker till andra med flit, är beräknande, manipulativ och vill skada andra.

Men, man kan också vara taskig om man känner sig liten och missförstådd och orden inte räcker till. Man kan vara den snällaste människan på jorden, men ha som en ”andra person” inuti. Plötsligt säger munnen hemska saker – endast för att såra. Sekunden efter gör det ont ända in i själen. Så ont att man hatar sig själv lite mer. Då spelar det ingen roll om man varje morgon säger till sig själv att ”I dag ska jag minsann vara snäll”. Den där ”andra” struntar i sånt. Man kan helt enkelt inte rå för att man är taskig.

Detta skriver jag inte främst till den som utsätts för taskigheterna. Jag förstår om det är svårt att se skillnaden. Kanske man inte ens bryr sig om varför. Utan till Dig, som likt jag själv, inte orkar leva med Dig – om du inte förlåter Dig ibland.

Min svarta demon

Ingen känner till min svarta demon,

den som sitter där på lur.

När som helst kan min svarta demon vakna.

Om en minut, en timme, eller en dag.

Efter kommer alltid ångesten, skammen,

”var du tvungen att bli så arg?”

men min svarta demon bara skrattar och lägger sig på lur igen.

Bara den vet när den kommer igen.

Hittills opublicerad dikt av mästerpoeten Tove, då 13 år.

I dag har jag förlåtit henne!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

12 kommentarer till “När man inte kan vara snäll

  1. Micael

    Ibland dyker det upp minnen, obehagliga gamla minnen, då jag blivit arg, skrikit och gormat. Det är som en slags minnesflash. Jag håller på med något och plötsligt är den bara där, ångestskammen. Hur kunde jag vara så dum, barnslig, en idiot? Då önskar jag att personen var hos mig så att jag fick säga förlåt och krama. Jag vet att jag aldrig kommer att få göra det. Därför gör jag det i mitt huvud jättemånga gånger. Jag tror att de skulle kunna drunkna i min förlåtflod.

    Detta är händelser inte från igår eller förra veckan. Det kan vara 10, 20 eller 30 år tillbaka i tiden.
    Just nu är jag glad att de inte kommer tillbaka lika ofta. De få gånger jag berättat det för någon (typ psykologen) säger han/hon att det där var ju så länge sedan så du kan ändå inte göra något åt det. Du måste försöka släppa det nu.

    Svara
  2. Tove Lundin

    Micael, jag förstår dig så väl! Jag har det likadant. Men det förflutna existerar inte, bara om vi tillåter det.. Dessa personer har med största sannolikhet glömt och förlåtit. Dessutom skulle de aldrig önska att man mådde som man gjorde. Hoppas du kan krama om dig själv istället och säga förlåt, nästa gång det händer. Du hade inte kunnat agera på ett annat sätt just då. Man behöver inte straffa sig själv – man ska älska sig själv!

    Fina och sanna ord – önskar jag alltid kunde leva efter dem..

    Svara
  3. Gerd

    Det känns som om du har skrivt detta enbart för oss just idag…. efter en svår dag i skolan har jag och sonen försökt komma på strategier för att undvika ”svarta demoner”…

    Svara
    • Tove Lundin

      Så var det faktiskt lite, Gerd! Kan man inte krama om Tove 13 år – kan man i alla fall sprida hennes dikter.
      Har man tur läser någon fin supermamma det (sån som även min egen var/är) 🙂 hoppas ni lyckades tillsammans!

      Svara
  4. Gerd

    Ja du, vet inte hur vi lyckades, han köper det inte fullt ut för mycket av hans tankar är nog just svarta för tillfället. Har funderat lite på varför det blivit så just nu….en teori jag ska diskutera med BUP idag är Stratteran, kan det vara så att vi efter en månad prickat flera av de där ”sällsynta” biverkningarna…fast vi ännu inte jobbat oss upp i full dos på tabletterna? Tar tacksamt emot fler teorier om någon här har erfarenheter….?

    Svara
  5. Tove Lundin

    Tycker verkligen att du ska ta upp det med BUP, Gerd! Jag vet att det kan vara värre när man börjar med en medicin. Fick höra nyss av min läkare att det även gäller adhd-medicin. Men jag vet inget om någon specifik sort – hoppas någon annan vet!
    Ibland blir det ju bättre när man nått full dos och kroppen vant sig – hoppas på det!

    Önskar att hans tankar kan bli lite ljusare snart, jag känner verkligen med honom. Tur att han har dig, hoppas att även skolan tar sitt ansvar!

    Svara
  6. Micael

    Tack Tove!

    Gerd, det är märkligt med mediciner som man blir sämre av.

    Jag äter antidepressiva mediciner och när jag (dumt nog) läste om bieffekterna fick min depression en extra liten skjuts… (Läkaren hade i och för sig redan avslöjat handlingen i boken men inte berättat vem som var mördaren.)

    Med hjälp av tabletterna kan depressionen förvärras och medicinen kan leda till suicidtankar. Med mera kanske jag ska tillägga.

    Känns ju inte så bra om man redan är jäkligt deppig och undrar varför man överhuvudtaget är i livet fortfarande.

    Men klarar man sig igenom den tiden så fungerar medicinen hyffsat. Bra att de finns trots allt.

    Svara
  7. Gerd

    Beslut är taget, ingen mer strattera! Nu jobbar vi med positiva peppningar. De senaste dagarnas incidenter är inte hans fel, vi skyller ALLT på medicinen! Vi ser framåt och vet att allt bara kan bli bättre….bye bye ”personlighetsstörningar” (som det så fint står i bipacksedeln).

    Svara
  8. Tove Lundin

    Hoppas att det klarnar nu, Gerd, och att han hittar tillbaka till sig själv. Positiva peppningar låter urbra! Bra inställning ni har! Håller med er: Det är inte hans fel. Den tanken tröstar och lindrar så mycket.

    Svara
  9. Anna

    Vad jag känner igen mig – trots att jag inte har ADHD men är bipolär… Mitt problem nu är att jag sen i lördags har ältat en händelse där jag o. mina barn blev osams. Blev bra efter en stund men kunde reagerat på annat sätt… Men nu är det för sent men tänker på om det blir likadant igen. Men barnen o. jag säger iallafall förlåt t. varann.. Ändå jobbigt o.jag känner mig ledsen, gråter en del o. Väntar att det ska vända snart. Har just nu ingen kontakt m. min kontaktperson på psykmottagn. Får bara kallelse t. att ta litiumprov på lab. Men får väl snart ringa henne. Är ensam m.barnen i veckorna för min sambo arbetar på annan ort. Känns ledsamt just nu att inte vara som andra o. Inte klara av alla självklara saker.. Men försöker att fokusera på positiva saker för att komma framåt… Kram.

    Svara
    • Tove Lundin

      Anna, jag hoppas att du kan förlåta dig själv ibland! Man gör sitt bästa – och det är gott nog. Även om det är svårt försöker jag med jämna mellanrum validera mig själv. Krama om mig lite, trösta och säga att allt är okej.
      Tycker verkligen att du ska ringa din kontaktperson! Du har rätt till så mycket mer än medicin.
      Jag blir också ledsen ibland när jag inte kan vara och klara av saker som andra. Men ibland är jag stolt över mig själv, mitt djup och min kreativitet, med mera! Jag fokuserar också på det positiva för att orka framåt. Men ibland är det ju okej att bara vara också. Hoppas du får den hjälp du behöver med ”självklara” saker! Det har du all rätt i världen till! Här diskuterar vi saker man har rätt till!
      Kram!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *