Trauma, dissociation och DID

Dissociation kan uppstå när vi överväldigas av intryck som är för svåra att hantera. Orsaken är oftast traumatisk stress och kan ge många och dramatiska symtom. Det är vanligt med misstolkningar och lång kamp till diagnos.

Vad är dissociation?

Dissociation betyder avskiljande och innebär att kroppen håller upplevelser och handlingar skilda från medvetandet. Tillståndet ger den drabbade störningar i samspelet mellan minne, identitet, perception, känslor, motorik och beteende.

Traumatisk stress är den vanligaste orsaken till dissociation. Vid en traumatisk situation kan somliga människor blockera sin upplevelse, så att de känner sig stå ”utanför sig själva”. Detta kan bidra till att man inte förstår situationen och inte förmår reagera rationellt. Dissociation är kroppens sätt att blockera sig från hemska eller skamfyllda minnen och händelser, med syftet att minska ångesten av dem. Det kan visa sig genom att personen inte minns händelser eller känslor de väckte.

Dissociation kan orsakas av svåra uppväxtförhållanden med övergrepp, naturkatastrofer, folkmord eller familjekriser med otrohet. Samsjuklighet med andra psykiska störningar, särskilt PTSD men även depression, ångest och missbruk är vanligt. Dissociation är vanligt vid emotionellt instabil personlighetsstörning.

Vad innebär dissociativ identitetsstörning (DID)?

Dissociativ identitetsstörning kallades tidigare multipel personlighet och är en sällsynt sjukdom som gör att delar av personligheten ”separeras” från varandra. Det ger en splittrad personlighet som stör känslan av vem man är och kontrollen över sina handlingar. Tillståndet kan misstas för schizofreni och upplevas som att någon annan tar kontrollen över ens kropp.

Den sjuke har flera olika personligheter med olika rörelsemönster, röster, beteenden, minnen och erfarenheter som hen skiftar mellan snabbt. 90 procent av de som insjuknar har varit med om traumatiska händelser som misshandel eller sexuella övergrepp under uppväxten. De flesta är kvinnor och hälften har försökt begå självmord.

Hur påverkas livet?

Dissociativa störningar kan ge den drabbade overklighetskänslor, avtrubbning och känslor av att vara bortkopplad från sin kropp (depersonalisering) eller omgivningen (derealisation). I svårare fall kan personen bli okontaktbar, sluta reagera på sinnesintryck och få svårt att styra kroppen av egen vilja. Anfall som liknar epilepsi kan förekomma. Många kan tro att de drabbats av en allvarlig kroppslig sjukdom.

Diagnos och behandling

Patienter som söker vård för dissociativa tillstånd blir ofta missförstådda eller misstrodda, något som bidrar till att sjukdomen är svår för vården att diagnostisera. Det krävs grundliga medicinska undersökningar för att utesluta att symtomen beror på någon kroppslig sjukdom som kan ta lång tid. Därefter blir det viktigaste att ta reda på vad som orsakat problemen, ofta tillsammans med en behandlare inom psykiatrin.

Om du misstänker att du eller någon anhörig lider av dissociation kan du vända dig till vårdcentralen eller allmänpsykiatrin för vidare vägledning. Även om dissociativa symtom kan vara dramatiska och svåra att förstå sig på är det viktigt att komma ihåg att det finns behandling som hjälper. Det kan vara psykoterapi inriktad på traumabehandling och även läkemedel.

Faktagranskare: Marie Åsberg, senior professor i psykiatri vid Karolinska Institutet. Senast ändrad 2017-10-20