Ge en gåva

”Det samtalet gjorde skillnad både för henne och mig.”

Jag tycker det är viktigt för både mig och själva samhällsstrukturen att få vara en del av ett samhällsbygge där solidaritet, omtanke och omsorg står först.

Text: Claes, volontär i Självmordslinjen

Då Minds upprop om volontärsuppdraget gick förbi mig, var valet enkelt att göra. Jag har fått vara en del i en struktur där jag bidragit för att göra världen en aning bättre.

Hela situationen är ett givande/tagande vilket jag formulerade i ett inlägg på Facebook nån gång i somras:

”Kom till kontoret strax för klockan sex i morse för mitt ordinarie pass. slog igång telefon och chatt i väntan på kontakt. Några chattar, några samtal senare och den här torsdagsmorgonen var som vanligt. Men ändå inte, ett samtal tog jag med hem, ett samtal som gjorde min dag. Tack till dig som ringde, för nu, några timmar senare, känner jag mig utvald att få vara en del i det här kugghjulet som Mind och självmordslinjen är.”

Att i varje ögonblick stå inför något som jag kanske är med och gör till något som avgör en annan människas situation till bättre än innan. För mig blir solidariteten synlig för både oss som deltar och de som söker sig till Mind.

Ett pass i Självmordslinjen

Det är tidig morgon. Jag ställer i ordning frukost åt min dotter, packar med en smörgås, en påse té och cyklar till Wollmar Yxkullsgatan 14. Sätter igång dator med chattprogram och telefon. Fixar mitt té, sätter på P2-musik eftersom jag oftast är ensam på mitt pass. Väntar.

Pling i telefonen och en röst jag känner igen finns där. Hen och jag pratar runt om en del vardagligheter, hen säger något om sin döda mor och sina frånvarande bröder och vad det kanske blir till middag. Det är stort och smått medan regnet faller där hen är och mellan oss finns det en massa värme. Vi säger hej hej och radion spelar nån cellokonsert.

På chatten möter jag en ung kvinna med självskadebeteende som oroar sig för hur den här dagen kan komma att bli. Det är något i skolan som gör henne rädd och hon undrar förvirrat över sakernas tillstånd. Jag gör vad jag kan så att vattenytan fortsätter vara där den är.

Bekräftar, ställer öppna frågor, reflekterar och prövar att sammanfatta vad vår chatt handlat om när mitt pass närmar sig då jag ska gå hem. Hon säger att hon känner sig en aning lugnare och tackar för samtalet innan vi avslutar.

På julaftonskväll hade jag ett samtal med en ung kvinna och det samtalet gjorde skillnad både för henne och mig.

Då jag tänker på varför självmordslinjen finns kan jag fysiskt känna hur solidaritet lyser upp det mörker som delar av vår verklighet just nu befinner sig i och det gör mig glad.