Ge en gåva

En revolutionerande idé

Jordens undergång?

Jag tycker inte om att få saker. Jag kan knappt ta emot en kopp kaffe utan att få dåligt samvete och tycka jag inte förtjänar. Jul innebär resor, vilket inte hör till mina specialiteter. Man måste även sitta stilla under middagar, hålla God Min, hinna saker utan att stressa och bara ha det så himla mysigt

Som om detta inte vore nog måste julen nödvändigtvis ligga sist på året. Har man, som jag, inte så lätt att acceptera tidens gång bidrar ju det till en hel del grubblerier om var tiden tar vägen, med mera. Själv passar jag även på att räkna lite år när jag ändå är i farten. (En tvångstanke jag skrivit tidigare om). Milstolpar som jul, midsommar och födelsedagar gör det lättare att hålla reda på åren, vilket gör att jag verkligen kan spinna igång.

Att träffa familj, släkt och gamla vänner gör mig smärtsamt påmind om hur mycket jag älskar dem. Och att åren går. Därför måste jag räkna lite till. Och när de dessutom ger mig julklappar, kärlek och god mat blir det för mycket!

I går när jag kom hem sent på kvällen var det därför full cirkus i huvudet. Ord, bilder och katastroftankar for runt, runt, runt. All min nya ångest blandades med den gamla som redan satt i väggarna (och på golven i skepnad av dammtussar, strumpor, med mera). När jag dessutom insåg att jag redan hunnit tappa bort julklappsvantarna min mamma gjort till mig, överdriver jag inte när jag säger att universum höll på att implodera.

Jag vet inte var idén kom från. Men plötsligt slog det mig vad det enda riktiga i en sådan situation är. Att det finns en sak man kan göra och det jobbiga försvinner. Det är en revolutionerande idé som jag nu kommer att presentera. Såhär ska du göra:

Gå och lägg dig – saker känns alltid bättre när du vaknar.

I morse vaknade jag utvilad och med en märklig känsla: vilken trevlig jul det varit! Och vantarna, de kommer på posten – jag hade glömt dem hos min kompis…

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “En revolutionerande idé

  1. Amo

    Herrejösses! Du beskrev just mig. Den här julen hade jag tur och blev sjuk. Jag låg hemma ensam och tittade på TV.
    Avseende skuldkänslor har jag skuldkänslor för allt. Är jag hos frisören tycker jag jättesynd om henne som ska tvingas fixa mitt hår. Hon har säkert viktigare saker för sig och är säkert hungrig och trött. Kommer hantverkare hem till mig tycker jag att jag är en hemsk människa som inte fixar felet på egen hand. För att inte tala om flyttgubbarna när jag och min man flyttade sist. Jag tvingade dom att bära på mina obetydliga möbler och lådor. Dom blev andfådda och svettiga och där stod jag och skulle säga var de skulle placera allt. Jag fick sådana skuldkänslor att jag lät dom ställa allt i vardagsrummet. Sen blev det ett helsicke att få upp saker till ovanvåningen. Då tvingade jag min stackars make att hjälpa till. Inte skulle väl han behöva….. Ovanpå allt kom jag på att min mormors mormors mor fick tvätta för hand. Då fick jag skuldkänslor för det också 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Åh vad jag känner igen mig! Att ha skuldkänslor och må dåligt för att man har skuldkänslor och mår dåligt måste väl ändå ta priset! Det värsta jag vet är att ha fest. Jag har dåligt samvete i dagar över alla vänner som tvingats komma hem till mig, ge mig presenter och slösa sin tid. Får ont i magen när jag tänker på om någon satt ensam eller tyckte att jag var otrevlig. Eller att jag inte sa tack tillräckligt övertygande.
      Senast jag hade fest berättade jag det för en kompis. Han vart helt chockad och talade om att han hade jättekul, annars skulle han inte vara där. Och att mitt sällskap var tillräckligt som det var. Jag tog det till mig och bestämde mig för att det var sant 🙂

      Svara
  2. Amo

    Ha, ha. Precis så är det. Jag tackar alltid hundra gånger. Känns ändå för litet. Och när jag ringer någon frågar jag alltid om jag stör. En vän till mig konstaterade att jag är den enda hon vet som skickar sms och frågar om hon har tid och lust att prata. Passar det att jag ringer? Det värsta är att jag tycker sådana människor som mig är jättejobbiga. ”Men för tusan, om du stör svarar jag väl inte eller talar om att jag inte kan prata just nu” brukar jag säga till dom och sucka åt deras fånighet.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Just det är ju det jobbiga! Man retar sig på dessa försynta människor som inte vågar ta plats, smyger runt och ursäktar sin blotta existens – så är man den värsta av dem alla! Mycket märkligt..

    Svara
  4. "Jessica"

    Läser igenom Din blogg då jag nyss hittat den och förstår att den berör MIG så att säga. Högtider och att hålla fester FYYYY jag har alltid avskytt att vara värd, glömmer dom mest elementära grejorna och gästerna får hoppa in och ta över.

    Ang att få dåligt samvete för att man får saker så är jag nog tvärt om TYVÄRR inte det att jag tycker att alla ska ge mig saker men dålig/urusel på att visa tacksamhet 🙁 i vissa fall i andra kan jag vara översvallande tacksam för att jag får ett glas saft serverat.

    Svara
    • Tove Lundin

      Det är, enligt mig helt på sin plats att låta gästerna ta över där man inte klarar. Alternativet är att inte ha gäster och jag gillar att leka normal. Mina underbara vänner spelar oftast med så jag får känna mig som den bästa värdinnan på jorden 🙂

      Det kan vara mycket svårt att visa tacksamhet, jag väljer att omge mig med dem som vet att jag är tacksam – även om jag har svårt att veta hur jag ska uttrycka den.

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *