Känslor väcker känslor

Varje känsla har en uppgift

Vi människor känner saker hela tiden. Våra känslor är naturliga reaktioner på situationer och händelser. De kan kännas i kroppen, visa sig i våra tankar och de kan också ta sig uttryck i handlingsimpulser, det vill säga hur vi agerar i stunden.

Alla våra känslor finns där av en anledning och varje känsla har en egen uppgift. Känslorna vill få dig att uppmärksamma något och att agera på olika sätt. När du blir rädd vill du fly för att sätta dig i säkerhet till exempel. Om du blir hotad kan du känna ilska och vilja attackera för att komma undan faran och om du förlorar någon eller något som betyder mycket för dig blir du ledsen och kan vilja dra dig undan för att du behöver få sörja din förlust.

Ibland larmar känslorna när det inte behövs. Då kan vi reagera på sätt som inte är hjälpsamma för oss. Känslor är inte bra eller dåliga, de är det de är och vi kan inte påverka det vi känner. Problemen uppstår när vi agerar på våra känslor på ett sätt som inte gagnar oss. Det kan då vara bra att kunna utforska vad det är som händer i oss för att förstå varför vi känner som vi gör.

Varför behöver vi känslor?

Våra känslor är som inre vägvisare. De finns där för att säga oss något och dina känslor kan ge dig signaler om dina behov. De kan fungera som en stark drivkraft och ge dig motivation att förändra något du behöver ändra på.

Vissa känslor, som till exempel ilska och skam, har historiskt fyllt en viktig funktion då de har hjälpt oss att överleva. Att reagera med ilska på en farlig situation där vi är hotade till livet har gjort att vi har kunnat försvara oss och adrenalinet har hjälpt oss att till exempel springa fortare när vi har behövt fly. Att känna skam har varit viktigt i sociala sammanhang för att få oss att se när vi handlat olämpligt och har hjälpt oss att behålla en plats i gruppen.

Signalerna i kroppen kan vara svåra att tolka

Vi kan bära på undertryckta och oupptäckta känslor, som vi kanske inte är medvetna om att de finns där, men som påverkar oss.

Ibland kan känslorna sätta sig i kroppen och visa sig i olika symtom som spända muskler, magont och huvudvärk. Det är inte självklart att du känner igen kroppens signaler och det behöver inte heller vara självklart för dig att koppla dem till känslor. Det kan vara svårt och förvirrande att tolka vad det är som händer i kroppen, och i glappet mellan det du känner och vad det beror på kan ångest uppstå.

En del människor har svårare att upptäcka och tolka det som händer inuti och beskriva det för sig själv och andra, till exempel om du har autism eller adhd. Om du har särskilt svårt för att känna igen och sätta ord på dina egna och andras känslor kan du ha alexitymi.

Det kan också vara så att du mycket starkare än andra upplever det du känner. Det kan vara helt överväldigande och du kan uppleva det som att du förlorar kontrollen över dig själv.

Känslor väcker känslor

Den känsla som du får allra först, som en omedelbar reaktion på det du möter, kan kallas för din primära känsla. Den går ibland över så snabbt så att den knappt märks. Som reaktion på den känslan kan du få en annan känsla, som är sekundär. Du kan till exempel först bli rädd och sedan bli arg för att du blev rädd. Eller bli ledsen och skämmas för det. Både primära och sekundära känslor väcks i oss hela tiden, men de sekundära känslorna är inte alltid så hjälpsamma. Om du till exempel ofta reagerar med att bli arg när du har en sorg att ta hand om kanske du inte får det stöd du behöver.

Omgivningen påverkar

Vissa av våra känsloreaktioner kan vara inlärda eller socialt betingade. Det vi varit med om och upplevt skapar ett mönster för hur vi känner och reagerar i olika situationer. Sociala förväntningar på oss och samhällets normer spelar också in. Om du har vuxit upp i ett sammanhang där du inte har fått vara ledsen kanske du har lärt dig att stänga inne den känslan. Din sorg kanske då i stället visar sig som ilska eller skam.

Om din omgivning ofta värderar eller har synpunkter på dina känsloreaktioner, avfärdar dem eller bedömer dem som orimliga är risken stor att du får skamkänslor och mår dåligt.

Spåra känslan

Vi kan inte bestämma över vad vi kommer att möta i livet. Vi kan inte heller kontrollera hur vi kommer att känna inför det. Det kanske kan verka meningslöst att stanna kvar vid en känsla som inte går att påverka eller en känsla som är olidligt stark. Men många upplever att när de gör det – stannar upp och försöker spåra känslan – blir det lättare att få syn på vad som är viktigt för dem. Det blir möjligt att bromsa skadliga impulser och starka känslor bli mindre skrämmande.

Det kan vara bra att börja med det som känns hanterbart och inte väcker lika mycket hos dig.

Notera. Om det går kan du försöka att bara notera vad du känner. Bara se om du kan låta det kännas som det gör är en liten stund, utan att värdera.

Kan du känna något i kroppen? Försök att upptäcka var någonstans känslan märks och hur det känns där. Det kanske pirrar i benen, känns spänt i axlarna eller segt i huvudet. Om du inte känner något särskilt, bara notera det.

Vilka tankar får du? Beskriv dem, utan att döma eller värdera: ”Nu får jag en tanke om …”

Impulskoll. Vad är din första impuls? Om någon är otrevlig kan det vara att du får impulsen att säga ”vilken idiot!” även om du inte säger det högt.

Ge dig själv förståelse. Vad skulle du säga till en vän i samma situation?

Vad vill och behöver du? Vad är viktigt i den här stunden? Finns det något du kan göra som hjälper dig?

Stå vid din egen sida. Ibland går det inte att förändra det som är. Notera det. Se om det är möjligt att släppa, distrahera dig eller få stöd av någon.

Faktagranskare: Axel Nordin, leg. psykolog.

Senast ändrad 24-06-10