Vuxna kan lära av ungas sätt att prata om psykisk hälsa

Heba Soualem har ett stort engagemang i frågor som rör barns rättigheter. Det har hon haft så länge hon kan minnas. Idag är Heba är 20 år och med sin unga ålder sticker hon ut bland andra som jobbar med samma frågor. De vuxna hon möter är ofta snabba med att anta att hon ser problematiskt på samtiden.

– Jag tror att det är annorlunda att vara barn nu, än förr i tiden, men jag vet inte om det var bättre förr. Det känns ibland som att vuxna idag dumförklarar oss unga genom att säga att vi är en förlorad generation för att vi sitter på våra mobiltelefoner typ. Jag upplever också att de stora skillnaderna mellan generationerna gör att det blir en viss clash, där vi inte riktigt förstår varandra, säger Heba.

Trots att utvecklingen ibland är svår att hänga med i så tycker hon att många saker går åt rätt håll. Åtminstone vad gäller möjligheterna att prata om psykisk hälsa och ohälsa.

– Det känns som att vår generation är lite mer emotionellt mogen än vad man var förr vid samma ålder. Unga idag pratar mer öppet om känslor och mående eftersom det är mindre tabu. Det känns som att många vuxna inte alls är vana vid att ha såna samtal.

Vad tycker du att vuxna kan lära av unga i den frågan?

– Att våga dela med sig mer. Och att det är viktigt med samtal och att liksom kunna ge stöd till varandra. Jag tror att vuxna verkligen skulle lära sig av att titta på hur unga och speciellt unga kvinnor pratar med varandra. Hur vi bemöter varandra och bekräftar känslor i stället för att bara försöka ignorera eller bortförklara dem, säger Heba.

– Sen är det såklart många vuxna som redan gör ett väldigt bra jobb. Men ni kan bli bättre, lägger hon till och ler.

Hebas samhällsengagemang startade tidigt i hennes liv. Under uppväxten i Biskopsgården i Göteborg blev det tydligt för henne att barn har olika bra förutsättningar i livet.

– Redan som liten såg jag segregationen i Göteborg som ett stort problem. Det var så stor skillnad mellan mina kompisars förutsättningar utifrån de olika områdena man växte upp i, och det kändes orättvist, berättar hon.

I sjundeklass hörde Heba talas om att man kunde sitta med i kommunens ungdomsfullmäktige. Hon bestämde sig för att kandidera och lyckades bli invald.

– Det blev ett väldigt viktigt forum för mig. Jag fick en plats där jag kunde få utlopp för mitt engagemang och dela erfarenheter med andra. Dessutom blev det en bra introduktion i hur man kan engagera sig och faktiskt göra skillnad.

Politiker borde ta ungas förslag på större allvar

Heba minns att de flesta politiker var intresserade av vad ungdomar hade att säga och att hon kände sig lyssnad på. Däremot reagerade hon på hur uppdraget inte alltid var anpassat efter ungdomar – bland annat skedde möten under skoltid och vissa formalia var svåra för ungdomarna att förstå. Dessutom kan hon idag reflektera kring att deras inflytande kunde blivit större om de tillfrågats i ett tidigare skede i vissa ärenden. Hon önskar också att ungdomarnas förslag togs på större allvar.

– När man är ung och engagerar sig så kan man ofta få höra att man är duktig för att vara så ung – men kan man inte bara få vara liksom duktig på det man gör? Det är klart att åldern spelar roll, men det känns ibland som att det blir ens identitet att man är ung och engagerad och inte bara liksom… engagerad. Och då är det är svårt att känna sig tagen på allvar.

Fler borde arbeta mer aktivt med ungas delaktighet

Det var via ungdomsfullmäktige som Heba kom i kontakt med Bris, där hon kom att engagera sig ideellt som regionrepresentant. Idag är hon också anställd på Bris som koordinator för ett projekt för att stärka barnrättsperspektivet inom olika sektorer. I sitt uppdrag arbetar hon bland annat för att öka ungas delaktighet och inflytande.

– Det känns fint att se hur Bris och andra organisationer satsar på ungas delaktighet och att ungas röster får större genomslag. Bris är en organisation som jag bryr mig väldigt mycket om och där jag alltid känner mig lyssnad på, säger hon och fortsätter:

– Jag tycker att fler aktörer, även utanför ideell sektor, borde följa civilsamhällets exempel och arbeta mer aktivt med ungas delaktighet. Jag tror som sagt att vuxna har mycket att lära av den unga generationen.

Text: Ellen Nilses