Nuläget för forskningen inom självmordsfrågor

För första gången hölls den årliga Swedish Suicide Research Conference i Stockholm, den 6–7 maj. Under två dagar gavs en god överblick över det aktuella forskningsläget kring hur självmord kan förhindras. Här är några av de ämnen som stod i fokus.

• Självmord i Sverige – vad säger statistiken?
  Här ligger självmordstalen statistiskt sett något högre än det europeiska snittet – cirka 12-13 självmord per 100 000 invånare, jämfört med 10-11 i Europa. De svenska dödssiffrorna ser ungefär likadana ut sedan början av tvåtusentalet, något som bland annat kan kopplas till de ökade socioekonomiska klyftorna.
• Journalgranskning av alla självmord under ett år
  I en omfattande studie av de svenska självmorden 2015 var några av upptäckterna att ungefär hälften av de drabbade hade försökt ta sitt liv tidigare och hälften hade varit i kontakt med psykiatrin under de två åren innan självmordet. Av de med psykiatrisk kontakt hade psykiatriska symptom dokumenterats hos två tredjedelar. Nästan alla de avlidna hade haft kontakt med någon del av vården under de två år som föregick självmordet. Stadigt sjönk den siffran, tills nästan ingen haft det dagen innan. Att många haft fysiska symptom kan ha medfört att de psykiatriska behoven missades.
• Nationella planer räcker inte
  Samtliga nordiska länder har idag nationella suicidpreventiva planer, antingen separata eller integrerade i en större strategi för psykisk hälsa, som i Sverige. Men ofta saknas resurser för att nå specifika mål i dem och inte heller i länder med nationella planer syns tydliga tecken på att självmorden går ned. Ingen av de nordiska länderna lär därför nå FN:s globala hälsomål om att minska självmord med en tredjedel fram till 2030, utom Island.
• Statistisk nedgång globalt
  Globalt har självmorden sjunkit med runt 30 procent de senaste tjugo åren, men det ska förstås med bakgrund av förbättringar i låg- och medelinkomstländer där självmordstalen har varit oerhört höga. Fortfarande dör minst 700 000 personer globalt i självmord varje år, troligen betydligt fler.
• Verkligheten för en självmordsnära
  En studie utifrån djuplodande intervjuer med personer som överlevt självmordsförsök visar hur existentiell smärta, isolering och kroppsliga förändringar kan förlama hela sinnevärlden. Det behövs mer kunskap om hur det verkligen känns att vara suicidal – och ett skifte från bedömning till bred förståelse.
• Kostnaden för hela samhället är stor
  Självmord är inte bara ett mänskligt lidande utan även en samhällsekonomisk fråga. Självmordsförsöken i Sverige beräknas kosta runt 700 miljoner kronor per år och det är bara räknat på personer som når slutenvården. Olika beräkningar vad gäller kostnaden för genomförda självmord ger olika resultat, men det handlar om ungefär 10-14 miljarder kronor per år. Enbart kostnaden för ett enskilt självmord beräknas till 10-12 miljoner kronor. De största delarna av den summan gäller förlorad produktivitet, men även sådant som vård, polisinsatser och eftereffekter för anhöriga väger tungt.
• Forskningsresultat behöver nå vård och beslutsfattande
  En återkommande slutsats under konferensen var att forskningsbaserad kunskap inte når fram tillräckligt väl till vården och det övriga samhället. I snitt tar det hela sjutton år för 14 % av medicinsk forskning att nå klinisk praktik. Det här är en del av vad som kallas 60-30-10-utmaningen: 60 % av vården följer evidens och riktlinjer, 30 % har låg effekt eller är resursslöseri och 10 % kan sägas vara direkt skadlig.
• Vi måste sluta göra suicidriskbedömningar
  Som ett exempel på det här problemet används fortfarande det som kallas suicidriskbedömningar brett i svensk vård – trots att forskning tydligt visar att de inte fungerar. Snarare gör de skada, då de missar personer i hög risk och felbehandlar personer i låg risk. Nya nationella riktlinjer håller nu på att tas fram med fokus på prevention, bemötande och patientinflytande, snarare än riskprediktion.
• Nya forskningsfält växer fram
  Inom ny och pågående forskning kan nämnas självmord hos flyktingar, arbetsrelaterade självmord och långvarig sjukskrivning som riskfaktor. Även maskininlärning och precisionsmedicin öppnar nya möjligheter för att förstå självmordsrisk på ett djupare plan.
• Är det inom psykiatrin vi kan göra skillnad?
  Slutligen lyftes ett spännande exempel från Danmarks suicidpreventiva arbete: Om vi fokuserar på att minska självmorden hos personer med psykiatriska diagnoser – som utgör en mindre andel av befolkningen, men en stor andel av självmorden – skulle det kunna vara det som har störst effekt på befolkningsnivå. Det här stämmer till eftertanke och var något som diskuterades mycket under det avslutande panelsamtalet.

Sammantaget är förbättrad psykiatrisk vård, ökad samverkan och mer kunskapsstyrning centrala nycklar i framtidens suicidpreventiva arbete.

Vill du veta vad Mind gör för att förebygga självmord? Läs mer om vårt påverkansarbete och våra politiska huvudförslag.

Minds påverkansarbete