Tillsammans med forskare och andra organisationer har Mind efterlyst att forskningsvärlden ska prioritera att undersöka de bakomliggande orsakerna till den dystra statistiken kring ungas psykiska hälsa. Ett initiativ, som motsvarar det Mind frågar efter, är Ungas psykiska hälsa i centrum (UPIC) på Uppsala universitet. Mind har träffat forskningsledaren och professorn Pernilla Åsenlöf för ett samtal om att hitta lösningen på ett av dagens största folkhälsoproblem.
Det började, som så ofta i forskarvärlden, med en utlysning om möjlighet till finansiering för en studie om ungas psykiska hälsa. Intresset för utlysningen blev stort på universitetet, och ett antal forskare från olika vetenskapsområden samlades kring frågan.
– Vi förenades i att vi alla hade ett stort driv och en nyfikenhet kring att försöka förstå varför unga personer mår sämre idag. Ju mer vi undersökte frågan så förstod vi också hur komplex den här problematiken är, och hur många utmaningar som finns när man ska undersöka detta, berättar Pernilla Åsenlöf, professor i fysioterapi.
I och med det stora intresset och insikten om frågans komplexitet så föddes idén om att arbeta tillsammans, i ett tvärvetenskapligt projekt. Tanken är att UPIC ska skapa förutsättningarna för att man tillsammans ska lägga ett vetenskapligt pussel, där varje forskningsområde bidrar med sin bit.
– I UPIC kan vi förstå mer än vad enskilda forskningsområden kan ta reda på, var för sig. Det är det som gör det här projektet så unikt och roligt att arbeta med, säger hon.
Unikt för forskningssamarbetet är också att man strävar efter att involvera unga själva i arbetet med hur forskningen ska utformas. Tanken är att studien med hjälp av målgruppens åsikter och önskemål ska bli mer relevant och riktig. Dessutom har man ett samarbete med flertalet ideella organisationer och andra viktiga aktörer i samhället.
Ambitionen är att försöka göra oss forskare relevanta för den unga befolkningen. Om man inte har en tydlig förankring är det lätt att missa målet, berättar professorn.
Och vilket är målet?
– Målet, med forskningssamarbetet och de studier vi genomför, är att bättre kunna förutspå vilka personer som löper risk att av drabbas av psykisk ohälsa. Det vill säga att identifiera ett nätverk av olika faktorer som skulle kunna förklara varför vissa drabbas och andra inte. I förlängningen så vill vi också hitta nya, innovativa sätt att genomföra insatser som förebygger ohälsa.
I medierna rapporteras det ofta och alarmistiskt om ökningen av psykisk ohälsa och psykiska besvär hos unga. Artiklarna refererar bland annat till statistik från Folkhälsomyndighetens enkäter Skolbarns hälsovanor och Hälsa på lika villkor som utgör det mest omfattande underlaget kring hur barn och unga mår. Där konstateras till exempel att andelen som uppger psykiska besvär i form av bland annat stress, oro och sömnsvårigheter har ökat under det senaste decenniet. Tillsammans med Socialstyrelsens läkemedelsstatistik, som visar att rekordmånga barn och unga äter antidepressiv medicin, talar statistiken för en tydlig försämring i barn och ungas psykiska mående. Det finns dock anledningar att dyka djupare i orsakerna till ökningen, menar Pernilla Åsenlöf.
– Som forskare blir jag ju både kritisk och nyfiken på vad de här siffrorna står för. Jag är inte säker på att den bild som återges är särskilt hjälpsam, utan jag vill försöka hitta något sätt att bättre förstå detta. Det är inte så att jag tvivlar på att unga faktiskt mår sämre i dag, men vi behöver mer forskning för att kunna förklara utvecklingen.
Professorn menar att den ensidiga rapporteringen om ungas psykiska hälsa och ohälsa i sig kan skapa en ökad oro hos de som tar del av den.
– Jag tycker att statistiken är alarmerande, men ogillar det alarmistiska tonläget som finns. Det är också viktigt att berätta om initiativ som UPIC, som ju är en del av allt det arbete som faktiskt görs, för att motverka den här negativa trenden av psykiskt lidande hos unga.
Utöver det vetenskapliga målet har Pernilla också en personlig drivkraft att kunna vara med och bidra till en förbättring för unga.
– Ett annat mål för mig personligen är att jag vill bidra till att skapa framtidstro hos den unga generationen. Detta genom att på ett tvärvetenskapligt sätt att komma upp med lite oortodoxa lösningar. Jag tror inte att just vi kommer att ”lösa” det här på något sätt men kan vi skapa mer framtidstro och se att det går att hjälpa unga personer att ha få en större framtidstro.
Vilken är din drivkraft?
– Jag drivs framför allt av den angelägenhet som finns i frågan. Ingenting har någonsin varit så angeläget som just ungas psykiska hälsa. De unga är ju framtiden, och hur de mår påverkar och kommer att påverka vårt samhälle framöver, säger Pernilla Åsenlöf.
Sedan drivs jag också av tvärvetenskapen som sådan, fortsätter hon. Jag tycker att det är otroligt häftigt att se forskare från olika vetenskapsområden arbeta tillsammans för att hitta lösningar.
Intervju och text av Ellen Nilses
