Posten
När jag växte upp på 1930-talet delades posten ut två gånger om dagen under veckan och en gång på lördagen. Brevlådorna tömdes alla dagar i veckan och det fanns en markering som visade när den senaste tömningen hade gjorts. Om man missade dagens senaste tömning, fanns det en sista chans. De spårvagnar som passerade Centralen, hade en brevlåda på sista vagnen och den tömdes sent på kvällen.
Det skrevs många brev, långa telefonsamtal var inte vanliga och man hade mycket att berätta. Mina brev slutade med: tillgivna Herdis. Skriv snart!
I dag skriver vi sällan långa brev, vi får inte post varje dag och vi klagar på Post Nord. Men häromdagen fick jag en julhälsning från Mexiko, stämplad 2019-12-19, alltså för nästan nio månader sedan. Jag ska inte klaga på Post Nord i fortsättningen.
Relaterat innehåll
Om – tankar om andras tankar
Det finns människor som inte tycks bry sig om vad andra tycker – tyvärr tillhör...
Stranden
Nu ligger stranden öde på min sommarö. I alla fall på morgonen. Badrocksgänget som under...
Ny handbok om känslofällor
Siri Helle, psykolog och författare, har nyligen gett ut boken Känslofällan. I boken beskriver hon...