Sjukskrivningar på grund av stress och psykisk ohälsa blir allt vanligare. Särskilt unga, i början av sitt arbetsliv, är sårbara för att bli sjuka av stress på jobbet. Mind har pratat med Åsa Kruse, leg psykolog och författare med lång erfarenhet av att arbeta med stressrelaterad ohälsa.
Åsa, varför ser det ut så här?
Ingen kan riktigt svara heltäckande på detta. Men sannolikt bidrar neddragningar och effektiviseringar i arbetslivet då färre personer tvingas göra samma jobb än tidigare. Det är förmodligen också en ”kulturfråga” där vi lärt oss att när livet blir jobbigt är lösningen sjukskrivning, vilket det inte alltid är. Det har varit okej att vara sjukskriven under lång tid – ibland i flera år – på grund av ”utmattning”, något som man nu försöker bromsa på olika sätt. Bland unga är tillvaron mer konkurrensutsatt och prestationsinriktad nu än tidigare, vilket börjar redan på gymnasiet. Det bidrar säkert också till stress.
Sen handlar det inte alltid bara om jobbet. Det är vanligt att fler komponenter bidrar till att man till slut inte orkar. Exempelvis kan man ha svårt att kombinera familjeliv med jobbet, en samtidig husrenovering, pågående relationsproblem eller någon annan privat påfrestning. Numera ska vi ofta ha in så väldigt många ingredienser samtidigt i våra liv: heltidsjobb/karriär, familj, ett snyggt boende, facebookuppdateringar, ett socialt liv och fritidsintressen. Det kan bli för mycket.
Hur ska man som arbetsgivare agera för att undvika att anställda drabbas?
Vara observant på hur personalgruppen mår, som medarbetare som klagar över eller visar upp brist på energi och trötthet. Det kan också handla om irritation, stort kontrollbehov, ilska och utbrott på jobbet eller alltför hög ambitionsnivå- och prestationsnivå, som svårigheter att sätta gränser eller säga nej. Och självklart om någon jobbar väldigt mycket – sitter på kvällar, helger, äter lunch vid skrivbordet och så vidare. Reagera på alla förändringar i prestation eller beteende, till exempel att någon börjar dra sig undan mer, eller korttidssjukskrivningar. Vänta inte och se. Det är också meningsfullt att använda utvecklingssamtal till att fråga sådant som: “Hur uppfattar du att personalgruppen mår?”
Vilka varningssignaler kan man uppmärksamma hos sig själv?
Tidiga stressignaler är ofta individuella och personliga, så det är bra att lära känna vilka de är för just mig. Vanliga är till exempel sömnproblem, koncentrationsproblem, värk av olika slag (rygg, nacke, käkar, huvudvärk) eller magproblem. Att man är lättirriterad och inte tål hinder eller extra påfrestningar.
Är stressrelaterad psykisk ohälsa lika vanligt bland kvinnor som män?
Nej, det rapporteras oftare bland kvinnor, ca 75 procent kvinnor jämfört med män. Men det kan också bero på många olika saker.
Finns det vissa yrken som är mer utsatta?
Ja, man brukar säga att så kallade ”kontaktyrken” är mer utsatta. Det vill säga där man arbetar med människor i någon form: vårdpersonal, lärare, omsorgspersonal, socialtjänsten… Detsamma gäller bland tjänstemän där det ställs höga krav i kombination med begränsade möjligheter att påverka och styra, till exempel hos mellanchefer.
Hur kan man som arbetsgivare hjälpa en anställd tillbaka?
Den frågan har ett omfattande svar, men att vara delaktig i rehabiliteringen är jätteviktigt, som att försöka anpassa arbetet när medarbetaren är på väg tillbaka, hjälpas åt att planera för en återgång och hur samt med vad man ska jobba då. Vara delaktig i att identifiera stressfaktorer på jobbet och försöka åtgärda dem så långt det bara är möjligt.
Vilket råd skulle du vilja ge för att skapa ett hållbart arbetsklimat?
Ingrip tidigt om du som chef ser tecken på stress hos personalen. Ge alltid återkoppling till medarbetare om hur du uppfattar deras insatser. Att få återkoppling på att det man gör värderas är viktigt, särskilt om man har att göra med ambitiösa medarbetare som anstränger sig för att duga, men samtidigt är oroliga för att inte göra ett tillräckligt bra jobb. Var försiktig med att hetsa mot ständig utveckling och tillväxt, ett sådant budskap kan signalera att det man gör inte räcker. Arbeta kontinuerligt och förebyggande med arbetsmiljöförbättringar. Var som chef själv en bra modell – visa att det är viktigt med pauser och lunch, respektera din egen och andras arbetstid, maila inte efter arbetsdagens slut och så vidare.
Vilket råd skulle du ge till någon som ska tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning på grund av stress?
Kartläggning av vad som orsakat stressen är det viktigaste: att bara vila och gå tillbaka till samma situation kommer inte att hjälpa i längden. Se till att du får hjälp med detta och var inte orolig över att återgången går lite upp och ner. Det gör allt tillfrisknande. Planera så att du orkar med din dag även om det är en ”dålig dag”. Låt inte energinivån för dagen styra utan navigera efter den plan du har gjort upp. Med andra ord: tryck inte in mer för att du känner dig extra pigg en dag, det blir ofta bakslag efteråt. Ta din rehabilitering stegvis. Du måste inte vara i toppform innan du går tillbaka på deltid, i själva verket behövs ofta jobbet som en sorts värdefull träningsarena, där man utöver konkreta åtgärder på jobbet kanske behöver träna på att jobba på ett annat sätt, ändra sina attityder till prestation eller ändra sitt beteende på andra sätt.
Intervju av Lolo Westerman
