Identitetsproblem?

– Tänk på att du inte är din diagnos!

Detta, kanske ganska självklara, har jag fått höra fler gånger än vad jag kan räkna till.

– Okej, jag ska tänka på det, tack! svarar jag oftast.

Sen känns det lite konstigt i magen. Jag tror att jag själv kan ha sagt det till andra. Men, var det då ett välmenat råd, något viktigt jag behövde förmedla av egen erfarenhet – eller något jag hört andra säga till mig, så många gånger att jag trott det var viktigt?

Kan det vara “är:et” man reagerar på? Att ibland blir det till exempel “Jag är bipolär”? Men det är ju något jag råkar säga av bara farten. Jag tror ju inte att jag är bipolär. Vem i hela friden tror att man är sin diagnos? “Hej astma, jag är psoreasis, trevligt att träffas!”

Ofta har jag hört det som påstående: “Personer med psykisk sjukdom har en tendens till att bli sin sjukdom”. Med betoning på bli. Gärna med en menande nick efteråt, följt utav ett förtydligande “man identifierar sig med den”.

Hör man en sak tillräckligt många gånger tror man ju på det – det blir alltså motsatt effekt. Och varför måste andra, utan egen erfarenhet, lägga sig i ens sjukdom på det viset? Har inte det lite oartigt? Är inte folk hyfs? Inte en endaste gång har jag hört detta från min familj eller vänner. De som känner mig.

Dessutom, är det någon som egentligen vet vem man är? Allra minst om man har en sjukdom som påverkar ens personlighet. Jag tycker det är lite mycket begärt att jag ska komma på exakt vad som är Tove, bipolär, adhd och tvång. Själv gillar jag tanken att själva problemen är diagnosen – resten vill jag vara. Men så får man tydligen inte heller tänka. Nej, där gick man på en ny mina:

– Du kan ju inte skylla allt på din diagnos!

Typiskt. För att veta vad som är vad måste man läsa på om sin diagnos, bli lite utav en expert. Sen ska man ta avstånd ifrån allt som är diagnosen. Detta får man under inga omständigheter identifiera sig med. Gör man det är man ännu mera fel och konstig. Man måste vakta sin tunga. Fattar inte folk att detta blir lite jobbigt? Som att man inte var förvirrad redan innan. Alltså, jag menar att man har förvirrad redan innan.