Ja tack till anhörigdag

HURRAAA!!

Adhd-kursen ska ha en anhörigdag senare i år. Det betyder att man får bjuda, max två av sina anhöriga till en informationskväll. Eller, nu ljög jag. Vi får inte bjuda – vi får lämna deras kontaktuppgifter så bjuder kursledarna in dem. Av någon outgrundlig anledning har de fått för sig att vi skulle ha en benägenhet att glömma bort! Märkligt.

Hur som helst fick detta mig att fundera. Jag skulle också vilja ha en anhörigdag. Alltså en informationskväll till oss som har normalstörda anhöriga. För i ärlighetens namn, ibland fattar jag verkligen ingenting.

I morse blev min pojkvän lite märkvärdig. Han har efter ett halvårs påtryckningar lyckats driva igenom en fråga som tydligen hela vår bostadsrättsförening kämpat för. Vi ska nu få papperskassar till tvättstugans sopkorg istället för plast! Ja, ni läste rätt. Papperspåsar istället för plast – de i plast glider nämligen bara av.

Han höll på att missa tunnelbanan, så många frågor hade jag till följd utav detta. Hur kom ni på idén? Var ringer man om man vill byta påskvalitet? Var ni upprörda över det på riktigt, eller mår ni dåligt av något annat? Har vi förresten en sopkorg i tvättstugan? Detta är en helt främmande värld för mig och om jag ska kunna fungera i den behöver jag en informationskväll (ibland känns det som jag behöver en universitetsexamen).

Jag tycker faktiskt att ett visst ansvar kommer med att få kallas norm. Om vi också fick informationskvällar och faktabroschyrer om vad som är normen skulle vi kanske inte behöva gå runt och känna oss fel hela dagarna. Det blir så nervöst.

Eller så finns det inget fel eller rätt? Vi kanske bara behöver jobba lite på att förstå och respektera varandra lite bättre.