Alexander Rozental är psykolog och lektor på institutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Han är även knuten till University College London där han bedriver forskning om bland annat perfektionism. Alexander har nyligen gett ut boken ”Bättre än perfekt” som är en självhjälpsbok för perfektionister. Mind lyckades fånga in honom för en intervju om boken.
Hej Alexander! Hur kommer det sig att du ville skriva den här boken och vem riktar den sig till?
– Tillsammans med kollegor i Sverige och utomlands har jag forskat på behandling av perfektionism i ett par år nu, med goda resultat för de som får hjälp. Dessutom arbetar jag som psykolog med patienter som ofta har problem med perfektionism. Jag har därmed sett att det finns gott stöd att få, men att det inte alltid finns tillgängligt. Boken är därmed ett sätt för mig att lättare nå ut med en behandling som har visat sig vara effektiv för de som lider av sin perfektionism.
Boken riktar sig till den som känner igen sig i beskrivningen att ens perfektionistiska tendenser leder till ett sämre välbefinnande eller går ut över aktiviteter och vänner. Likaså till den som kanske har en perfektionist i sin närhet, men inte vet hur den ska prata med den personen. Boken är dock inte tänkt att sänka någons standard nödvändigtvis, men däremot att få perfektionisten att bli mer flexibel i hur den tar sig an uppgifter och ser på sina prestationer – det kan i sin tur göra att man blir mindre självkritisk, mår bättre och får tid över till annat i livet.
Vad är det som intresserar dig med perfektionism?
– Perfektionism är inte en diagnos, men väl ett problem som många människor tampas med och som kan leda till psykisk ohälsa. Jag tycker det är intressant med dessa mer vardagliga besvär som vi ofta känner igen oss i, ibland leder till svårigheter, men inte alltid ses som något man faktiskt kan förändra. I forskningen anses dessutom perfektionism vara en sårbarhet som påverkar både vårt mående och relationer, så genom att rucka lite på sin perfektionism kan man minska risken att utveckla större problem.
Ditt förlag har beskrivit att boken ger en nyanserad bild av perfektionismens för- och nackdelar. Kan du ge exempel på vilka för- och nackdelar det kan vara?
– Kruxet med perfektionism är att det har både positiva och negativa sidor. Att eftersträva en hög standard i det man gör har förmodligen gett en många fördelar i livet; status, beröm, uppskattning och så vidare. Samtidigt kan denna ofta ensidiga strävan efter prestation och höga krav innebära att man gör avkall på annat i livet, som fritid, avkoppling, vänner och familj. Boken är därför tänkt att göra en mindre rigid i hur man utför uppgifter så att tillvaron blir mer balanserad, och så att inte hela ens självbild ska stå och falla på ett misstag som gjordes på exempelvis jobbet eller i skolan.
Hur kan man arbeta med att bli mer tillåtande mot sig själv och inte må dåligt över en eventuell press på sig själv kring att vara perfekt?
– Att ställa höga krav på sig själv behöver inte vara negativt i sig, men problemen uppstår när man enbart tycker att man är värd något om dessa krav uppfylls. Det skapar en väldigt känslig självbild baserad på prestation. I boken och i våra behandlingar försöker vi därför få perfektionister att rucka lite på sitt sätt att utvärdera sig själv och hur man beter sig. Det kan handla om att träna sig på att observera det positiva och inte diskvalificera sig själv, till exempel att skriva ner saker som gick bra istället för att endast fokusera på det som gick dåligt. Det kan även handla om att utmana sig själv genom att experimentera kring hur man tar itu med uppgifter – vad händer om du bara kollar igenom din uppsats en gång innan du skickar in den, istället för 10? Likaså att man försöker byta perspektiv när man blir självkritisk – vad skulle du säga till din bästa vän om hen kritiserade sig själv för saker den tycker gick dåligt? Just den sistnämnda delen är väldigt viktig för perfektionister, för de tenderar att fastna i självkritik och må väldigt dåligt, inte sällan genom att säga saker till sig själv som man aldrig skulle yttra till någon annan.
Är du själv en perfektionist? Hur har det påverkat dig i livet?
– Ja, det är jag. Men perfektionism har två dimensioner: dels perfektionistisk strävan, vilket handlar om att sätta upp höga krav för sig själv, dels perfektionistisk oro, vilket handlar om att vara rädd för att göra fel, inte leva upp till kraven eller bli negativt bedömd av andra människor. Ofta är det kombinationen av de två som är mest problematisk. Själv ligger jag högt på strävan, men däremot lågt på oro, så jag är inte så ängslig av mig om jag gör fel eller misslyckas med saker ibland.
Läs mer om Alexander Rozentals bok “Bättre än perfekt”
En intervju av: Hanna Kihlander
