Att bota ensamhet är allas ansvar – Mind
Ge en gåva

Att bota ensamhet är allas ansvar

Psykologen Anna Bennich vill ge den oönskade ensamheten en självklar plats på folkhälsokartan. Kronisk ensamhet ökar risken för både stroke, hjärt- och kärlsjukdomar och sömnsvårigheter. Så varför pratar vi inte mer om det?

Studiomannen räknar ner:

– 3, 2, 1.

En lampa indikerar att sändningen är live. Filmkamerorna riktas mot ett runt bort i TV-studion i Stockholm. Psykologen Anna Bennich och poddaren Nisse Edwall står beredda. Tillsammans utgör de Relationsakuten och varannan vecka svarar de på tittarfrågor i TV4 Nyhetsmorgon. Dagens tema är relationer i kristider och tittarna har mejlat in en drös med kniviga frågeställningar.

Signaturen Covidpolisen beskriver hur pandemirestriktionerna tär på parrelationen. Brevskrivaren är försiktig, medan partnern gärna går på middagsbjudningar och därmed utsätter båda för risker. Går problemet att lösa?

– Ett generellt tips är att inte börja diskutera när partnern är på väg till den där middagsbjudningen. Det är svårt att problemlösa när man redan är arg och stressad, ha istället samtalet vid ett lugnare tillfälle. Förklara: >>Så här känns det för mig, jag blir orolig, vad tänker du?<< säger Anna Bennich.

Ett par hundra meter bort står en kock och lagar hummer i morotssås så tyst han kan. Ett och annat bestickslammer slår igenom. En ny tittarfråga: Inom riskgrupperna kan det vara nödvändigt att undvika fysisk kontakt, så hur gör man för att vårda sin relation?

– Ett tips är att använda sig av små ömhetsbeteenden. Du kanske kan rita ett hjärta med tandkrämstuben på badrumsspegeln eller lägga en lapp under kudden, säger Anna Bennich.

De båda experterna har valt ut ytterligare två frågor som ska diskuteras i direktsändning, men en extrainsatt uppdatering om USA-valet gör att den sista inte ryms. Efter programmet kliver Anna Bennich in i en taxi och åker hemåt med en smörgås från tv-huset i handväskan. Egentligen skulle hon ha ett lunchmöte i stan, men det har blivit flyttat till Teams istället.

– Det var en ganska vanlig sändning i dag med normalmånga frågor. Vi brukar få ett 50-tal mejl men det kan bli många fler när det är laddade ämnen. Skilsmässa, svartsjuka, otrohet och sex, till exempel, säger hon.

Anna Bennich har kallats för >>hela Sveriges psykolog<<. I över tio års tid har hon regelbundet medverkat i TV4 Nyhetsmorgon för att svara på relationsfrågor. Hon ingår också i Dagens Nyheters expertpanel. I somras höll hon ett uppmärksammat sommarprat i P1 på temat ensamhet. Och hon har skrivit en bok på ämnet.

– Ensamhet är fortfarande skamligt och stigmatiserat. Vi pratar inte om det och vi har ett ganska skralt språk för att beskriva problematiken. Det tycker jag är synd, säger Anna Bennich.

Att hon började intressera sig speciellt för ämnet var lite av en slump. För ett par år sedan satt hon som vanligt i Nyhetsmorgon en regnig söndag. Relationsakuten hade inte pratat om saken tidigare och det vällde in mejl – flera hundra frågor och gripande berättelser från människor runt om i landet. Från kvinnor och män, unga och gamla. Anna Bennich tänkte att det säkert var extra många som tittade på programmet eftersom det var helg och dessutom dåligt väder.

– Men nästa gång vi tog upp ämnet hände samma sak. Och så igen. Då började jag fundera på vad engagemanget berodde på. Kanske fanns det inte så många ställen att vända sig till med frågor om ensamhet, säger Anna Bennich.

Hon bestämde sig för att ta reda på mer och hittade så mycket information att hon skrev en hel bok, Att vinna över ensamheten. Uppemot en miljon svenskar betraktas som socialt ensamma. 335 000 svenskar över 16 år är socialt isolerade – bara vid något enstaka tillfälle i månaden träffar de en annan människa, enligt forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

I dag beskriver Anna Bennich ensamhet som en av våra viktiga hälsofrågor. Människor som är ofrivilligt ensamma löper högre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar, stroke, smärtproblematik och tidigare utveckling av demens. Ofrivillig ensamhet ökar också risken för psykiska besvär som sömnsvårigheter, depressivitet, skamkänslor och ångest.

För att förstå hur det hela hänger ihop måste vi först konstatera att människan i grunden är ett flockdjur. För länge sedan var det bokstavligen livsfarligt att hamna utanför flocken. Människan överlevde inte på egen hand, så ensamheten drog automatiskt igång kroppens stressystem. Först när vi var återförenade med de andra slog stressystemet av. I dag är ensamheten inte längre förenad med omedelbar livsfara, men våra biologiska system reagerar fortfarande på samma sätt. När vi inte träffar andra människor står stressystemet och puttrar lågintensivt i kroppen.

– Vårdcentraler frågar sällan hur ditt sociala nätverk ser ut när de screenar för hälsofrågor. De vill veta hur du äter, hur du sover, hur mycket du stressar, om du rör på dig, om du dricker och om du röker eller tar droger. De frågar inte hur du har det med familj, vänner och närhet. Trots att det faktiskt har lika stor betydelse som de andra hälsofrågorna, säger Anna Bennich.

Forskning visar att ensamhet är lika farligt för hälsan som att röka, och farligare än både fetma och stillasittande. Som forskningsfält är ofrivillig ensamhet och dess effekter fortfarande ett nytt ämne. Man började för mellan 15 och 20 år sedan och det krävs ofta så lång tid, ibland längre, för att forskningsresultat ska börja ge avtryck i konkreta samhällsåtgärder. Men på senare tid, särskilt de senaste två åren, har det börjat hända grejer. Det finns till exempel svenska vårdcentraler som provar att skriva ut social kontakt på recept. Och i Storbritannien har man gått längre. Där skriver husläkare remisser till aktivitetslotsar som sedan hjälper patienterna att hitta föreningar och aktiviteter som kan leda till nya vänskaper.

– I dag går vi inte till vårdcentralen och säger: >>Hej, jag är ensam.<< Det kanske vi kommer att göra i högre utsträckning i framtiden.

Att Anna Bennich skulle bli just psykolog var inte självklart. Som barn siktade hon på att bli advokat. Men på högstadiet gjorde hon praktik på ett äldreboende och fastnade direkt – det var förstås sjuksköterska hon skulle bli! Under gymnasietiden jobbade hon extra på en avdelning för kroniskt schizofrena. Hon blev mordhotad redan första dagen, men trivdes trots det så bra att hon justerade målet. Nu var det psykolog hon ville utbilda sig till.

Det började inte så bra på psykologprogrammet. En rektor skrockade högljutt inför hela klassen på Stockholms universitet när han fick höra att hon bara var 20 år gammal. De andra var 41 eller 27 och hade både gift sig, skilt sig och rest jorden runt.

– Jag hade sådan fruktansvärd prestationsångest. Jag läste första terminen utan att säga nästan ett enda ord i klassrummet, men sedan tog jag ett uppehåll. Jag läste historia och religion för att bli lite smartare, säger Anna Bennich.

Hon stack emellan med en flytt till Paris, där hon läste franska i ett år. Under tiden jobbade hon extra på en liten TV-station som var inriktad på sport och nyheter. Hennes uppdrag var att titta på intervjuer med amerikanska basketproffs och skriva franska undertexter.

– Jag lärde mig många franska baskettermer…Översättningarna blev väl sådär, ska sägas, men på den tiden var ingen särskilt bra på engelska i Paris. Jag fick aldrig några klagomål i alla fall, säger Anna Bennich.

Hon lockades av nyhetspulsen på redaktionen. Kanske borde hon byta till journalistbanan? Hon gillade ju att skriva också. Tillbaka i Sverige övertygade en studievägledare henne att ändå återvända till sin plats på psykologprogrammet. Han menade att hon kunde skriva även som psykolog. Det skulle visa sig att han hade rätt. I dag har hon skrivit böcker om skilsmässa och om stress. Och så förstås den om ensamhet.

Det finns flera potentiella vägar för att ta sig ur ofrivillig ensamhet. Anna Bennich slår ett slag för småpratet – eller kallprat som det kallas. Hon tycker att det begreppet säger något om hur vi ser på att prata med främlingar eller bekanta. Att byta några ord med en kassörska i en matbutik kan vara trevligt, men för vissa kan det också vara en viktig språngbräda till vidare sociala kontakter. En person som är ofrivilligt ensam kan lätt förlora självförtroendet. Genom att framgångsrikt småprata lite med kassörskan i matbutiken kan det bli lättare att senare byta några ord med en bekant på busshållplatsen.

– Det är taskigt att kalla något som är så viktigt för kallprat. Tyvärr har de naturliga platserna för småprat minskat de senaste 50 till 100 åren. Vi behöver inte längre stå i postkö eller bankkö och stämpla grejer. Och kyrkan, politiska partier och föreningslivet har tappat medlemmar. Vi engagerar oss inte på samma sätt, tycker inte att vi har tid. Med coronapandemin har det blivit ännu mindre småprat, nu ska vi helst inte ens gå in i butiker överhuvudtaget, säger Anna Bennich.

Något som har hjälpt flera av hennes klienter är att engagera sig i volontärarbete. Att gå med i en bokklubb eller simklubb fungerar bra för somliga. Kollegor kan också fylla en viktig funktion.

– Jag hör ofta att människor flyttar från små orter till större orter. Man tänker att det finns mycket folk i Göteborg och Stockholm och många potentiella nya vänner. Men många känner sig bara ännu mer ensamma bland alla människorna som tittar ner i trottoarerna inlindade i tjocka halsdukar på väg hem – människor som är nöjda med det umgänge de redan har.

En vecka senare sitter Anna Bennich i TV4 Nyhetsmorgon igen, men den här gången är det inte som vanligt. Hon ska inte svara på frågor genom Relationsakuten. Hon har fått en helt egen programpunkt under rubriken Vårt känsliga liv. Med jämna mellanrum ska hon göra fördjupningar i olika ämnen och att välja det första ämnet var enkelt. Hon ska prata om ensamhet. Anna Bennich visar fakta på en stor skärm. Den socialt ensamma miljonen.

– Det suger till i magen när man ser det där, säger programledaren Jenny Alversjö.

I en kvart får Anna Bennich berätta hur den svenska ensamheten ser ut. I TV-sammanhang räknas det som oceaner av tid, de flesta inslag är bara några minuter långa. Det är dessutom inte allt. Ytterligare två söndagar kommer att ägnas åt ensamheten. Nästa gång ska det handla om vad vi kan göra åt ensamheten – som drabbade, som samhälle och som medmänniskor. De sammanlagt 45 minuterna kommer också att sparas på hemsidan så att det går att titta på alltihop samtidigt. Anna Bennich är nöjd med det nya programupplägget:

– När man har ont om tid får man välja ut det absolut viktigaste. Man hinner ändå säga ganska mycket, men vissa ämnen vill man få gå på djupet med. Annars blir det bara >>vad är ensamhet, vad gör man åt det och tack för idag<<.

All ensamhet är inte dålig, tvärtom. I lagom dos ger ensamheten återhämtning, med möjlighet till eftertanke och vila. Men det är viktigt att skilja på frivillig och ofrivillig ensamhet. För den som saknar möjlighet att välja bort ensamheten blir tystnaden lätt påfrestande.

Olika människor har också olika stort behov av ensamhet. Själv har Anna Bennich ganska svårt för att vara ensam. Det blev extra tydligt när hon skilde sig för ett antal år sedan. Plötsligt var lägenheten tom varannan vecka. Varannan fredag flyttade barnen ut. Plötsligt sov hon sämre.

– En del behöver mycket egen tid och sover bäst när ingen rör på sig. För mig är det tvärtom. Jag kan gärna ha en unges fot i ansiktet när jag ska sova. Nu är barnen så stora att jag aldrig får några fötter i ansiktet längre, men det är så tryggt att ha dem omkring sig! När de inte är här känns min lägenhet för stor och jag sover lite med ena ögat öppet. Jag är lite mörkrädd också, det hjälper inte till.

För att hantera ensamheten efter skilsmässan försökte hon boka upp sig så mycket hon bara kunde. Hon gick hellre på en dålig dejt än satt hemma ensam, men insåg snabbt att hon behövde jobba med sig själv för att hantera ensamheten bättre. Hon försökte se sig utifrån och provade att ge sig själv samma råd som hon hade gett en klient.

– Samtidigt visste jag att jag var privilegierad. Det finns människor som kämpar med ensamhet och inte har möjlighet att boka upp saker med en endaste person. Det ska inte jämföras, det är helt olika typer av problem.

Fortfarande är hon som lyckligast när barnen är hemma och de kanske dessutom har kompisar som sover över. Hon upplever också att hon jobbar bättre och kan koncentrera sig på ett annat sätt när hon jobbar tillsammans med kollegor, snarare än ensam.

– Det kan låta lite galet att vara 49 år och behöva träna på att vara ensam. Jag försökte övertyga mig att jag hade mysigt med tända ljus, te i favoritkoppen och en massa serier, men den lilla ensamhetskänslan och ångesten kom ändå krypande. Missade jag något roligt? Visste någon ens att jag var här?

Alla människor riskerar att hamna i ensamhet, men det finns några särskilda riskgrupper som alltså löper extra hög risk. Den första gruppen är äldre:

– Man kan vara 90 år och pigg och ha jättemånga kompisar, men av förklarliga skäl tappar vi nätverk ju äldre vi blir. Då ökar risken för ofrivillig ensamhet. Pensionen kan vara ganska skral och det kan också vara ett hinder för att hitta på saker.

En annan grupp som sticker ut är yngre. Ungdomar mellan 16 och 24 år rapporterar faktiskt högst grad av ensamhet, men då handlar det främst om känslomässig ensamhet. De kanske träffar ett antal människor varje dag, men känner sig ändå ensamma. Ytterligare en riskgrupp är män, som ofta drar sig för att söka stöd och hjälp. Även skilsmässa och pensionering pekas ut som riskfaktorer.

– Förr räckte det att ha ett par stycken vänner och så var man nöjd med det, men i dag blir vi lätt distraherade av hur bra alla andra verkar ha det i sociala medier. Även om vi vet att antalet vänner på Facebook säger ganska lite om verkligheten. Man kan ha tusen vänner på Facebook och ändå inte en enda nära vän.

Ibland hör man att svenskarna skulle vara världens ensammaste folk, men det stämmer inte. Anna Bennich beskriver det som en seglivad myt. Flera länder i både Europa och resten av världen rapporterar mycket högre grad av ensamhet. Långt över 80 procent av svenskarna är faktiskt nöjda med sina sociala relationer och sina vänner. Däremot stämplas Sverige som ett land där det är svårt att skaffa nya vänner. I en studie med människor som arbetar i andra länder än sitt eget, rankades vi till och med som allra sämst. Bäst var Costa Rica och Mexiko.

– Ett tag funderade jag på om det handlade om det varma klimatet och möjligheten till att vara utomhus, men det är så klart inte bara det. Det måste vara en kulturfråga också. Vad kan vi lära oss av Costa Rica och Mexiko? Det är 10 000-kronorsfrågan.

Anna Bennich betonar att alla har ansvar för att försöka minska ensamheten i samhället. Det kan vara så enkelt som att ringa till en gammal släkting eller att titta in hos grannen med jämna mellanrum.

– Ensam är inte alls stark. Vi är som starkast när vi är tillsammans.

En intervju av Anna Liljemalm

ANNA BENNICH
FÖDD: 15 mars 1973
GÖR: Psykolog som regelbundet medverkar i Nyhetsmorgon, Psykologguiden och Dagens Nyheter. Skrivit boken Att övervinna ensamheten.
BOR: Stockholm
FAMILJ: Barnen Alfred (21 år), Signe (18) och Malla (14) samt särbon Andreas med bonusbarnen Calle (19) och Tilde (16).
DESSUTOM: >>Jag och min man har precis blivit utredda av socialtjänsten för att bli kontaktfamilj åt ett barn. Barnet kommer att vara hos oss ibland. Det är något jag tänker att fler kan göra.<<