Schizoaffektivt syndrom

Vad är schizoaffektivt syndrom?

Ett schizoaffektivt syndrom kan ses som en mellanform av schizofreni och bipolärt syndrom. Du har perioder av depression då du är avsevärt nedstämd och din aktivitetsnivå är kraftigt nedsatt, eller så har du perioder av mani då du kan känna dig starkt upprymd och är avsevärt mer aktiv än du brukar vara.

Mellan sjukdomsskoven har du perioder med normalt stämningsläge då du inte upplever lika starka känslor. Men till skillnad från bipolär sjukdom kan du under perioder ha symtom som liknar schizofreni, till exempel vanföreställningar och hallucinationer, även under dina perioder med normalt stämningsläge.

Hur påverkas livet?

Under sjukdomsperioderna kan du vara psykotisk. Ofta behöver du medicinsk behandling och sjukhusvård, åtminstone under kortare perioder. Perioderna av sjukdom kan vara långvariga och pågå i månader och medicinering brukar hjälpa. Förebyggande läkemedelsbehandling kan även minska risken för att du ska drabbas av nya sjukdomsepisoder, så att du kan leva ett normalt liv.

Kan det bli bättre?

Sjukdomsförloppet kan vara handikappande och det kan sätta djupa spår i dig. Men du är inte är ensam och det finns bra hjälp att få. Ju mer kunskap du har om din sjukdom desto bättre kommer du att kunna hantera den.

Om du misstänker att du har symtom på psykos och kraftiga förändringar av ditt stämningsläge bör du söka vård. Kontakta en vårdcentral eller en ungdoms- eller vuxenpsykiatrisk mottagning. Att försöka klara sig på egen hand kan innebära risker både för dig och för din omgivning och det är viktigt att du får bra hjälp.

Diagnos och behandling

Det kan ta lång tid att ställa diagnos. Framför allt beror det på svårigheten att skilja ut schizoaffektivt syndrom från schizofreni och bipolär sjukdom. Det är dock viktigt med korrekt diagnos eftersom de olika tillstånden kräver olika behandlingar.

När diagnos är ställd kan din behandling bestå av antipsykotiska läkemedel samtidigt som du får något stämningsstabiliserande, till exempel litium. Det brukar fungera bra och minskar även risken för återfall. Eftersom sjukdomen ofta är kronisk är behandlingen långvarig. Även stödsamtal och psykoterapi är bra för att du ska kunna förstå din sjukdom och kunna hantera den.

Faktagranskare: Mikael Landén, professor i psykiatri och universitetssjukhusöverläkare.

Senast ändrad 2024-01-17