Sorg och sorgearbete
Sorg är en del av livet och av att vara människa. När en närstående dör eller en livsförändring sker är det viktigaste att ta hand om sig själv och att våga prata om det.
Sorg är en del av livet och av att vara människa. När en närstående dör eller en livsförändring sker är det viktigaste att ta hand om sig själv och att våga prata om det.
Att uppleva sorg är mer än att bara vara ledsen. Det är en naturlig känslomässig reaktion på en stor förlust som ett nära dödsfall eller en separation. Sorg kan även utlösas vid stora livsförändringar som att barnen flyttar hemifrån, man förlorar jobbet eller går i pension och inte längre känner sig behövd.
De allra flesta människor upplever sorg efter en större förlust eller förändring. Det är en nödvändig process där man bearbetar det som hänt och hittar sätt att anpassa sig till förändringen. Det kan vara en svår och smärtsam omställning, särskilt om det är något som betytt mycket för en.
För många är sorg och tårar samma sak. Men det finns många andra sätt som man kan reagera på. Enorm trötthet, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, rastlöshet och sömnsvårigheter kan vara symtom på sorg. Sorg kan även kännas i kroppen som ont i magen, tryck över bröstet och förlorad aptit. För äldre människor är det framför allt vanligt med mer diffusa symtom och depression.
Varje sorg är unik och det finns inget rätt sätt att sörja. Det är vanligt att inte orka lika mycket som vanligt och att man behöver sänka kraven på sig själv under en period.
Ofta grubblar man över det som hänt. Det händer att människor som sörjer upplever att de kan se eller höra den döda personen. Även detta är en naturlig reaktion och betyder inte att man blivit psykiskt sjuk.
Det är viktigt att våga visa känslor. Att hålla allt inom sig kan göra att man försöker fly sorgen genom att till exempel jobba eller resa överdrivet mycket. Det kan även leda till destruktiva beteenden som tabletter, alkohol eller överdrivet spelande. Dessa handlingar kan skjuta sorgen längre fram och göra att man mår ännu sämre.
Ofta brukar man prata om ett sorgeår, det vill säga att det tar minst ett år att bearbeta en stor förlust. När en närstående har dött kan det vara extra känsligt vid alla högtider som ska firas första gången utan den personen.
I sorg kan det kännas som att livet aldrig kommer att bli bättre igen. Så är det inte. Däremot måste man, hur smärtsamt det än är, ta sig igenom det.
Första steget är att tillåta sig själv att vara ledsen. Ofta känner man även andra känslor som ilska, ångest och skuldkänslor. Det är inte fel att känna så, även om det kan kännas förvirrande.
Att sätta ord på sina tankar och känslor brukar göra att de känns mer begripliga. Prata med någon du litar på, gärna med flera olika personer. Ofta krävs det flera samtal över en längre tid. Det kan också hjälpa att skriva ner dina tankar. Du kan också ringa en stödlinje.
När allt är kaosartat och ingenting känns meningsfullt är det viktigt att försöka hålla fast vid sina vardagsrutiner. Du kan behöva dra ner på arbete och annan stress men försök hålla regelbundna mat- och sovvanor. Var ensam när du vill och behöver det men stäng inte in dig helt. Att ta emot stöd från andra är ofta viktigt för att komma vidare.
Försök att ägna dig åt aktiviteter och relationer som känns meningsfulla. En viktig del av sorgeprocessen är att påminna sig om det du har som fortfarande ger livet mening. Det kan vara anhöriga, jobb, fritidsintressen eller kanske ett husdjur som behöver dig. Du kan söka upp nya meningsfulla engagemang, till exempel en stödgrupp eller att volontärarbeta.
Som anhörig kan det vara svårt och skrämmande att hantera situationen. Att orka lyssna, hjälpa till med vardagssysslor eller bara finnas där gör oerhört mycket. Det värsta för den drabbade är ofta undvikande och tystnad. Fråga vad personen behöver och hur du kan stötta.
Vid svårare fall, när till exempel en ung människa dött, räcker inte alltid tid till att läka. Om du eller en anhörig upplever sig sitta fast i nedstämdhet eller misstänker depression bör du söka professionell hjälp. Detsamma om personen fastnat i destruktiva beteenden som spel, alkoholberoende eller inte vill leva längre.
På en vårdcentral kan du få vägledning och vid behov remiss för samtalsstöd hos kurator eller psykolog. Om man har sömnproblem som är långvariga finns hjälp för det. Det finns även många föreningar och organisationer som erbjuder stöd vid sorg.
Faktagranskare: Siri Helle, psykolog, författare och föreläsare.
Senast ändrad 2024-05-08
Min berättelse / Sorg
17 feb 2023
Att förlora en vän är alltid smärtsamt, och när det dessutom handlar om ett tragiskt…
Min berättelse / Närstående / Självmord / Sorg
3 nov 2022
Krämpor och en viss bitterhet antas ibland höra ålderdomen till. Men för Linnéa Perssons farfar…