Om – Välsignat vare biblioteket

Det var under och strax efter min period ’under täcket’. 

Med ’under täcket’ menar jag den period i mitt liv då jag jobbade hårt med att hantera min ångest – den ångest som följde efter att jag ’landat’ i vår gemensamma verklighet efter erfarenheten av det som kallas psykos och hanteras som ett sjukdomstillstånd. I min värld är det något annat – en frisk och sund reaktion på en ohanterbar livssituation. 

Ångest är grå som regnmoln och den gör ont ont ont – överallt! Övermänskligt smärtsam! Hade ångesten inte känts olika över tid hade jag nog inte klarat det och blivit ännu ett nummer i statistiken. Med smärtdämpning via lugnande droppar tillverkade av min komplementära doktor och egen kraft och tålamod (mod att tåla) gav molnen mycket sakta vika för små blå gluggar.

De små blå revorna i molnen friställde tid för mig att göra annat än att boa under täcket. Detta var några år in på 2000-talet och Karlstads första sekond-handbutik öppnade bara ett kvarter från mitt hem. Dit gick jag. Där kunde jag sitta längst in mellan hyllor med begagnade böcker och kämpa mot den ångest som kom och gick som den ville. Ville jag köpa något trots en plånbok tunn som ett björklöv så kunde det gå för sig. Men ingen verkade ta illa upp om jag bara satt där en stund eller två.

När jag vågade mig så långt som till nästa kvarter låg stora Stadsbiblioteket där. Det var en oas att komma till. Folk i rörelse, jag kunde gå och kika bland böckerna fast det inte var dags för mig att orka läsa. Stilla och ganska tyst – framför allt stilla. Jag tålde ingen som helst stress. Anslagstavla som berättade för mig att det finns en värld utanför min. Bioprogram och föredrag som heller inte just nu låg i min pipeline. Möjlighet att låna ljudböcker och musik. Ja, cd-skivor lånade jag och lyssnade och lyssnade som jag aldrig gjort förr.

Störst av allt var att jag kunde vara där hur länge jag ville – alltså under öppettiderna – och att det inte kostade någonting. Det var en aha-upplevelse för mig. Jodå, jag har suttit i biblioteket i Forshaga som 12-åring på 60-talet och läst mig genom alla sagor som där fanns – helt fångad av prinsar, prinsessor, kungadömen, drakar och tretal. Minns även att ’Nyfiken Gul’ fanns som bok och att jag dristade mig till att fråga om jag fick låna den varpå den gamla bibliotekarien frågade ’Har du fått lov av din mamma och pappa att låna den?’ Det gick ju inte att svara ja på.

Kontoret där jag jobbade flyttade ut till Kanikenäset och jag tvingades köra bil istället för buss. Bussen där jag kunde sitta och läsa min bok om jag inte hade någon bekant att tala med. Bibliotekaren – nu pratar vi 1980-tal – lånade ut ljudböcker till mig fast hon sa att hon inte fick. Så var det då – ljudböckerna var endast till de som hade synnedsättning.

Jag minns även en bejublad clownföreställning på bibblan med mina två minderåriga barn.

Som länsansvarig i Hjärnkoll upplät Biblioteket i Karlstad 2012 några av sina utställningsmontrar till fem amatörer bland våra ambassadörer. 

Nu 2022 har jag i fyra år varit ersättare i Kultur och Bildningsnämnden i Region Värmland. Nämnden som fördelar resurser till Värmlands bibliotek och tagit fram Biblioteksplan för 2021–2024. 

I planen läser jag:

• Människan i fokus – Vi vill främja människan rätt, möjlighet och tillgång till kultur

• Konsten i fokus – Vi vill stärka konstarter och kulturskapare

• Platsen i fokus – Vi vill samverka för kulturen som en del av utveckling av regionen

Den regionala biblioteksverksamheten bidra till att:

• öka jämlik tillgång till kultur oavsett förutsättningar, främst för barn och unga
• öka läs- och språkförståelse och förmåga att uttrycka sig genom kulturella uttryck
• stärka digital delaktighet och medie- och informationskunnighet (MIK)

Jag vet att antalet bibliotek minskat för varje år  

• Låt det inte ske! 
• Stå upp för våra bibliotek! 

På många orter är biblioteken den viktigaste mötesplatser för dess innevånare. Med min berättelse vill jag poängtera att bibliotek av idag är så mycket mer än böcker.