Om – kalabalik på “hemmet”

Mor – nyss fylla 90 – dement – äntligen på ’hem’. 

Mor ringer strax före kl 18 och är alldeles förtvivlad. 

”Var ska jag vara?” 

”Menar du att jag ska bo i det här?” 

”Om någon skulle komma och skjuta mig nu så skulle jag tacka honom” gråter hon.

    Jag har möte kl 18 och tvingar henne att lägga på luren. Ringer sedan upp personalen på mors boende.

   ”Ja”, säger hon, ”din mor har varit alldeles uppriven och förtvivlad hela eftermiddagen”. Personalen berättar att mor gick fel och in på toaletten hos en medboende. Denna reagerade med att bli arg på henne. Mor hade hävdat att hon visst fick vara där och det hela hade slutat med stor tandagnisslan från mors sida.

   ”Jag hinner inte ringa upp henne och prata mer med henne nu,” säger jag. ”Men jag ser gärna att du går in till henne. Du ska få ett litet tips av mig. I mors kylskåp finns längst upp en liten flaska med kork. Den saknar etikett men det är whisky i den. Ge henne ett litet glas – det tycker hon om”

”Ok”, säger personalen ”jag ska se till att göra det trevligt för din mor”

Båda mina syskon har en halvtimme senare haft telefonkontakt med en kvittrande liten mor som berättade att hon bor sååååå bra. De kunde inte ens ana eftermiddagens dramatik.