När livet äter upp en

Ett glädjeämne.

Ibland äter livet upp en. Planer, måsten, regler, sociala normer – det kan göra en galen (galnare). Känslan av meningslöshet får en att bara vilja dra täcket över huvudet och somna om. Då har jag en jätterolig idé. Den är lite storstadsanpassad, så du som bor på landet får använda dig av själva konceptet. Såhär går det till:

Man går till en busstation/tunnelbanestation/tågstation och sätter sig i en buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg. Fundera inte så mycket över vilken, gå på känslan. Ta med dig en bok, korsord eller stickning. Åk sedan runt tills dess du känner för att kliva av. Titta dig omkring, kanske där finns någon rolig affär, fik eller museum. Kanske bor en kompis där du inte träffat på länge. Om inte, sätt dig på en annan buss eller tunnelbana och åk vidare.

Den som vill kan även sitta kvar i till exempel bussen och åka ett helt varv. Titta på utsikten eller läs något.

I går satte jag mig på den första tunnelbana som kom. Jag åkte några stationer, gick av, strosade runt lite och köpte en diskborste. Traskade vidare och hamnade på Myrorna. Där träffade jag en kille med samma brinnande intresse för keramik som jag. Vi bytte några tips med varandra och skröt om våra fynd. En kompis var i närheten och vi tog en långfika. Innan jag åkte hem passade jag på att köpa en amaryllis.

Och när jag kom hem infann den sig – känslan – att jag lever!

Fantastisk Inspiration för den som känner sig annorlunda.