Konsten att ta emot hjälp

I går skulle jag förnya mitt mobilabonnemang. Stackars pojkvask som stod i kassan när jag stormade in. Han såg så snäll och beskedlig ut. Men jag visste minsann bättre (tyckte jag). Bakom de mest slätstrukna frisyrerna döljer sig de mest luriga försäljarna, så resonerar jag.

Jag talade om vad jag ville med en, enligt mig, mycket myndig röst. Fick honom tidigt att förstå att Tove lurar man icke. Nä, för hon (läs: hennes pojkvän) har minsann redan kollat upp vad hon vill ha på deras hemsida. Dessutom har hon (läs även här: hennes pojkvän) kalkylerat ut hur mycket hon ringer för och vet exakt vilket abonnemang som passar bäst.

Hela besöket löpte på smidigt. Enda gången jag vacklade var när det gällde försäkring. Men då ringde jag lite diskret upp min pojkvän och frågade honom viskande i luren vad vi nu hade sagt. Sedan svarade jag självsäkert på frågan. Jag tyckte mig nästan ana en glimt av beundran, eller i alla fall hänförelse, i pojkvaskens ögon.

Men nu måste vi spola tillbaka i tiden. Till kvällen innan. Jag hade plötsligt bestämt mig för att förnya mitt abonnemang. Detta talade jag ivrigt om för min pojkvän som undrade om jag inte kunde vänta till dagen därpå, så han fick gå igenom mina fakturor och hjälpa mig hitta rätt.

Det finns så många sätt man kan reagera på. Just denna gång tyckte jag ett raseriutbrott var på sin plats. Jag talade om att jag minsann måste få vara spontan ibland, att han inte bestämde över mig. Jag klarade mig själv! Det har jag gjort i hela mitt liv. Nu kände jag mig trängd, jag fick ingen luft. Jag måste ju får leva! Och så vidare. Jag ångrade mig ganska snabbt, liksom hörde mig själv utifrån och det lät ganska töntigt. Därför gav jag med mig.

Det hela slutade med att jag sparar 400 kronor i månaden, eftersom jag, enligt min pojkvän, tidigare haft Sveriges sämsta deal. Vad jag egentligen vill säga är att även om man, som jag, är världens bästa på allt, kan man ta emot hjälp lite då och då. Bara för att få andra att känna att de kan. Säg tack – men ta åt dig all ära!