I de mörkaste vatten..

“Jag är ett svart hav, jag brukar simma där ibland. Längst nere på botten finns en skattkista. Öppnar man den finner man ännu ett svart hav”. Skrev jag i min dagbok när jag var 14 år.

Vet inte hur många skattkistor jag öppnat sedan dess.

Boken är från åren jag gick i högstadiet och gymnasiet. Sista sidan skrev jag precis innan jag skulle börja universitetet. Jag skrev att jag trodde det låg en spännande tid framför mig – kanske till det bättre. Sedan har jag inte skrivit mer.

Tonen i dagboken är rakt igenom humoristisk. Trots det, så svart att det ibland blir svårt att hålla tillbaka tårarna när jag läser. Samma fråga upprepas som ett mantra genom boken. “Vad är det för fel på mig, varför är mitt liv en sådan bergochdalbana?”

Om jag kunde åka tillbaka i tiden skulle jag sätta mig på sängkanten i mitt flickrum och ta mig själv i handen. Jag skulle absolut inte säga saker som att “det går över” eller “det finns alltid folk som förstår och bryr sig”.

För så är det inte.

Jag skulle vagga mig fram och tillbaka och smeka mig mjukt över håret. Jag skulle hålla fram en kudde och säga “här -skrik i den”. Sedan, när jag lugnat mig, skulle jag tala om att så här kommer det vara. Men det är inte mig det är fel på.

Det är inte mitt fel att jag mår som jag gör.

Sedan skulle jag tala om den andra sanningen: inte alla kommer att förstå mig eller ens bry sig. Det är därför mitt ansvar att välja min omgivning. Låt aldrig någon tala om för mig hur jag ska vara. Jag är jag och jag älskar mig. Precis som jag är.

Och det är inte mitt fel att jag mår som jag gör – för jag har en sjukdom som jag föddes med.

Men man kan inte resa i tiden. Därför önskar jag mig en annan sak: Jag önskar att någon som läser detta finner styrka i mina ord. Att mina erfarenheter och uppenbarelser kan bli dina.

För så här är det:

Du är perfekt precis som du är. Släpp fram allt som är du. Lyssna på de som älskar dig och vill dig väl. Skit i alla andra. Gör saker som gör dig glad varje dag. Skratta så ofta och högt du kan och gråt när du vill. Krama om dig själv, smek dig över kinden och säg att du älskar dig!

Och kom ihåg: i de mörkaste vatten simmar de vackraste fiskarna..