Hundrade inlägget!

Eftersom jag är lite egocentrisk har jag förevigat detta ögonblick..

Detta blir mitt hundrade inlägg, så stäm i: Ja viiiisst skaaaa vi leeeevaaa uuuut iiii huuuundrade åååår,

Hurra, hurra, hurraaaa!

Just därför tänkte jag berätta lite om hur det hela började:

När jag fick min diagnos blev jag lämnad med fler frågor än svar. Jag kände inte ett enda psyko, så jag började leta i litteraturen. Snart kunde jag allt om att skära sig i armarna, vilka mediciner som ger vilka biverkningar och hade hundra olika beskrivningar av hur ångest känns. Jag läste till och med böcker för anhöriga och kurslitteratur för psykologistudenter (inte att rekommendera).

Men ingenstans hittade jag information om hur man ska göra, vart och när man ska ringa, vilka rättigheter man har och vad som i hela världen hade hänt med mig.

Jag letade och funderade i tre år. Sen skrev jag en bok om vad jag kommit fram till. När boken blev klar tappade jag självförtroendet och tyckte jag var en tönt som fått för mig att jag var nåt. Just då såg jag att Vårdguiden sökte bloggare och tänkte “Perfekt, nu kan jag sprida min information ändå” så jag sökte – och fick jobbet.

Plötsligt öppnades en ny värld, massa andra psykon med vass humor, fantastiska berättelser och braiga tips trädde fram. Och med samma funderingar som jag. Jag växte lite som människa av varje fin kommentar jag fick och en dag var jag så stor att jag skickade mitt manus.

Vissa förlag trodde inte det fanns en tillräckligt stor målgrupp (!?) men Frank förlag vågade och i dag skrev jag på förlagsavtalet!

Även en liten feg fis kan skriva en bok, många fega fisar kan förändra världen – tack för att ni tror på mig <3

I dag har jag bland annat hittat Hjärnkoll där det finns mycket pepp och hjälp. Och självklart här på Vårdguiden.

Och tack vårdguiden.se som har ändrat länken “Psykisk ohälsa” till “Psykisk hälsa” på förstasidan!

Riot!