Gott nytt?

Duger lite till?

Gott nytt år kära läsare! Eller?

Jag ska nu erkänna något, en sak som inte är så angenäm: jag gillar inte nya saker. I själva verket avskyr jag nya saker och förändringar. Detta har tagit mig över trettio år att komma på, och jag har sedan dess lagt mycket tid på att acceptera det. Och nu skriver jag det offentligt för första gången. Jag. Gillar. Inte. Nya. Saker. Alls.

Det är ju så skämmigt! För helst skulle jag ju vilja vara en såndär spontan och härlig typ som kastar mig ut i nya äventyr och vågar testa nya saker. Men nej, tyvärr. Jag vågar inte ens prova en ny filmjölk. Jag har ätit samma frukost sedan jag var tre år. Hade det varit socialt accepterat skulle jag ha samma kläder varje dag. Eller lika i alla fall, jag må vara konservativ, men inte snuskig!

Det har förmodligen en hel del med min adhd att göra. 1177 skriver om adhd “Du kan också ha svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt.”

Egentligen är det här inte ett så stort problem för mig. Jag trivs bra med samma frukost, samma promenadrunda (skulle inte ens gå den åt andra hållet), samma sittplats på bussen och samma tekopp. Enda gången det blir jobbigt är när saker blir gamla och trasiga, som nu mina ulltofflor och jag behöver nya. Då är det några dagar med ångest men sen går det över. Jag brukar spara det gamla och trasiga ett tag, för att vänja mig sakta. Enda gången det kan bli ett problem är när det gäller något stort, som när vi bytte säng. Det blev lite trångt ett tag med två sängar, men även det gick. Jag skrev om detta trauma i bloggen.

Så problemet har ju egentligen aldrig varit min oförmåga att vara flexibel. Problemet är ju att jag inte velat erkänna det. Skammen och motståndet att acceptera har tagit mer kraft och energi än själva problemet.

Därför är mitt nyårslöfte i år att sluta skämmas och istället omfamna min bistra syn på nya saker.