Gåkramp

Vårtecken!

Hej jag heter Tove och jag gillar katter..

När min text börjar så kan ni vara säkra på att jag har skrivkramp och glömt sudda. Det var min pappa som gav mig rådet för några år sedan, att bara börja skriva – så kommer det av sig självt efter ett tag. Många av mina texter börjar därför “Hej jag heter Tove och jag gillar katter”. Av förståeliga skäl suddar jag ut meningen när texten är klar.

Jag tänker att metoden kanske fungerar i andra sammanhang, inte att skriva att man gillar katter, utan det där med att bara börja.

Jag tror att det är ett av mina största problem – att komma till skott. Oh, really tänker min trogne läsare och det gör den rätt i.

I dag har jag gått långpromenad. En ny kompis som flyttat till mitt kvarter tyckte det var en bra idé. Jag gick ofta på promenad förr i tiden, då när det kändes meningsfullt på något vis. Sen slutade jag.

Min kompis styrde kosan och jag hakade på. Vi gick längst vatten och på små stigar med vårblommor. När jag såg ett svanpar fnissade min själ till för den har så roligt åt fåglar. Våra samtalsämnen tog aldrig slut, det blir liksom lättare att prata när man går. Det hade börjat mörkna när vi kom hem, men min själ har inte varit så ljus på länge.

Nu hoppas jag att han vill bli min gå-kompis framöver, jag har nog bara haft lite gåkramp.