Ge en gåva

Del 4, hur allting började

Skolan börjar efter julledigheten. Kanske det är som mamma har sagt. Att jag bara haft för mycket fritid att fundera på. När skolan börjar igen kommer allt bli bra. Men det är svårt att läsa om demokrati när världen snurrar och myror kryper i kroppen. Jag är fast besluten att det ska gå. Därför går det.

Föreläsningssalen är stor och ligger mitt i stan. Det är fortfarande januari och när jag ser ut genom klassrumsfönstret lyser domkyrkans koppartak mot den isblå himlen. Vackrare än så blir det inte. Statskunskap känns nytt och spännande. Vissa föreläsningar kan jag hänga med i, sedan gå hem och läsa anteckningarna och känna hur jag fattar allt. Allt och lite därtill. Jag nöjer mig då inte med vad som står i böckerna utan sitter uppe sena nätter och läser på mera.

Andra dagar, de flesta, vaknar jag till liv efter föreläsningen är slut och har inte uppfattat ett ord.

− Jag kan inte göra slut men jag vet inte hur jag känner, förklarar jag för E som är långt över 60 och min psykolog.

Efter ett tredje, eller var det fjärde? besök på psykakuten snabbades min remiss på och redan i början av februari har jag tid hos en psykolog. Det första jag kommer på att ta upp, när han frågar hur jag mår, är relationen till min pojkvän. Jag har fullt upp med att hitta ursäkter för att slippa träffa honom. Min högsta dröm är att han ska lämna mig. Detta talar jag om för Erling som säger att det är normalt att känna så. Jag försöker förklara att det inte alls är normalt. Det är inte så att jag bara tappat mina känslor för honom. Jag har tappat alla mina känslor. Erling tycker det låter konstigt eftersom jag gråter hela tiden, vilket han ju i för sig har rätt i.

Jag försöker inte förklara mer. Vi pratar om allt möjligt jag kan komma på. Jag är ivrig att få med allt och avslutar med en egen analys då han inte säger något.

När jag går därifrån känner jag mig mer uppgiven än när jag kom. Jag går ner för de två trapporna till bottenplan. Längst räckena är tjocka stålvajrar uppspända över stupet ner till golvet. Då tror jag de är konst. Dekorationer.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!