" " - Mind

Jag såg mig själv i spegeln med lindade bröst

Den kom tre månader efter förlossningen och var ett resultat av mycket oro och ångest i kombination med sömnbrist. Jag fick hemska tankar om att vilja skada min son, och nästan planerade hur det skulle gå till. Tankarna skrämde mig så jag sökte själv hjälp hos akutpsykiatrin. Någonstans mitt i allt förstod jag, tack och

Jag förstod aldrig varför hon inte kunde vara en vanlig mamma

Det är jag, som är den nyblivna fyraåringen, vars mamma precis har försökt att ta sitt liv. Texten är ett utdrag ur min självbiografiska bok Ingen skulle få veta. Händelsen är bara en i raden av oräkneliga utbrott och självmordsförsök som kantade min uppväxt på 70- och 80-talet i en, på ytan, lyckad familj men med

Konsten är mitt verktyg

Med bakgrund till ett riskfyllt beteende fyllt av droger så diagnostiserades jag med schizoaffektivt syndrom, manisk typ. Att vara inlåst på institution är tufft men att ta sig ur en psykos på ett halvår är ännu tuffare. Den enda sanna uppfattningen är att allt är inbillning och om allt är inbillning, varför skulle inte då

Jag är den röda tulpanen och det är helt okej

Jag hade kraschat fullständigt efter att ha drivit mig själv hårt i drygt 10 år som lokalvårdare. I hela mitt liv hade jag levt “vid sidan av”. Alltid känt det som att jag observerade mina medmänniskor mer än att jag var en del av dess gemenskap. Min önskan var att dra mig undan och hellre

Jag lyckades ta tillbaka kontrollen över mitt liv

När jag var 16 år kändes det som att en bomb exploderade inom mig för att jag inte orkade hålla inne alla känslor längre. Det kändes som att varje dag jag levde var någon form av självmisshandel. Under en större del av min ungdom så led jag alltså av svår ångest och depression. Det dröjde

I min valda ensamhet känner jag mig fri

Jag skulle säga att jag är en social person som får energi av att umgås med andra människor. En sådan man kallar en extrovert person. Trots det har jag valt att vara helt ensam på den mest ociviliserade i kontinenten i världen i 56 dygn. 2016–2017 skidade jag solo 1 130 kilometer till Sydpolen och

Jag har lovat att kämpa för varje sekund och dag som han inte fick

Han led av bipolär sjukdom och mådde väldigt dåligt under många år. Jag var bara elva år när jag fick reda på att pappa var död. Att förlora pappa kom som en chock för mig. Jag har i efterhand haft svårt att bearbeta vad som hänt. Begravningen kändes bara främmande och fel, jag stirrade på

I refuse to feel ashamed

When I opened up and was honest, most people seemed to shy away from the topic, with a generic reply like, “Well, it will get better. Go for a walk.” And when I turned to social media I noticed that everything was just…. bullshit. No one was being authentic. Everyone was living this shiny life

Mellan noterna och ackorden

Jag har i hela mitt liv bott i förorten Bromma. Ett tryggt och familjekärt område, fullt av pittoreska villor omringade av vacker natur. Jag har två katter, en lillebror och två föräldrar med en sån kärlekshistoria som man brukar se i klassiska romcoms. Vi var den perfekta familjen. Jag var också poppis i klassen, dejtade

Så fort jag kände mig bättre fick jag dåligt samvete

Gabriels uppenbarelse är närmast zenartad: uppkavlade svarta byxor, vit t-shirt, lika vida Adidassneakers…och sättet han rör sig på, liksom lufsigt strosande. Kanske blir det så efter två sjukskrivningar för utmattning: man lär sig. Pikant nog har vi bara hunnit promenera sida vid sida några hundra meter när ett potentiellt stressmoment infinner sig. Längre ner på