Om konvenans

Tidigt lärde jag mig vad konvenansen krävde avseende klädsel och uppförande. Under senare år har jag noterat att de flesta regler inte alls gäller längre och jag har tydligt många gånger visat mitt missnöje. Det gör jag inte längre. Jag har insett att rastaflätor, mjölkförpackningar på matbordet, gymnastikskor till mörk kostym och smoking på bröllop hör till dagens kultur. Men en sak ogillar, jag, och kommer alltid att göra: strumplästklädda fötter på mina gäster.

En gång fanns det galoscher och pampuscher. Till dansskorna hade jag vita, gjorda för höga klackar, gärna med päls runt det höga uttaget. Vart tog dessa praktiska ytterskor vägen? Medan jag väntar på att de ska komma tillbaka, får jag finna mig. Mina gäster bryr sig inte alltid om vad jag säger. I all vänlighet tror de att de gör mig en tjänst med att ta av sig skorna. Det sjöng en gång Povel Ramel om. Men han tog av sig skorna i dunklet under ett bord. Gör gärna det, men glöm inte att ta på dig skorna när du reser dig från bordet.