Eden: Vi är alla influencers

I den senaste kartläggningen från Statens medieråd uppger cirka 90 procent av Sveriges tonåringar att de använder sociala medier varje dag. Eden Svensson, skribent hos Mind Unga, var en av alla dem som scrollar flera timmar i sträck. Nu längtar hon i stället efter en tillvaro där hon har makt över sitt mobilanvändande – och inte tvärtom.

Varje gång jag är ute och äter, varje gång jag har lagad mat eller till och med bara gjort en tjusig äggmacka så ska det fotas. Det händer att jag lägger ut det på Snapchat eller bara skickar till en vän, men varför är det så viktig att alla ska veta vad vi äter? Man säger att om ett träd faller i skogen men ingen finns där att höra det, har trädet verkligen fallit om det inte gjort ett ljud? Lite som en matbild på Instagram; om man inte har tagit bild på maten, har den ens funnits alls?

Ibland vill jag ta bort vartenda inlägg

Jag har som många nu för tiden börjat känna mig väldigt less på sociala medier. Till och med lite ängslig. Det är en vana för mig sedan jag var liten att alltid lägga ut precis allting jag gör. Jag kommer ihåg när jag var bara 13 år och hade en Snapstory men uppåt hundra visningar per story. Där “vloggade” jag, alltså jag berättade om mig dag, filmade mina vänner och filmade mig själv när jag pratade om relevanta saker i mitt liv. Snapstories, som ni kanske vet, försvinner ju efter 24 timmar, men på internet sägs det ju att inget riktigt försvinner. Jag kan ligga vaken och tänka på att varenda bild som jag har lagt ut på Instagram kan folk ha tagit skärmavbild på, folk kan spara dem och göra snuskiga saker till dem. Jag har haft män som till och med skrivit till mig och erkänt det. Sådana här saker får mig att vilja ta bort hela Instagramappen och vartenda inlägg jag någonsin lagt ut.

Med mina sociala medier vill jag dela med mig av mina upplevelser i livet till folk som jag känner. Därför är jag nu privat på både Snapchat och Instagram, men jag kommer ändå inte undan. Instagram ägs av Facebook, och Facebook samlar ju in all typ av information om en. Det gör ju Instagram bra själv också, kanske att alla appar gör det förresten. Men det känns som att jag aldrig riktigt kommer undan. Jag kan nämna att jag måste köpa mat till min hund och plötsligt är det reklam överallt för hundmat.

Jag vill ge huvudet en chans att träna bort beroendet

Så vad ska man göra i en sits som min? Jag som helst bara vill försvinna från internet för alltid, men samtidigt känner mig helt beroende av det. Jo, till att börja med har jag slutat ta bild på min mat, jag har slutat vlogga på Snapchat och dela med mig av minsta lilla detalj i mitt liv och jag är privat på sociala medier. Det hjälper också att lämna telefonen ifrån mig ibland. Jag kan överleva utan den i några minuter medan jag sitter på balkongen en stund, eller medan jag äter middag med min familj. Alla meddelanden som behöver besvaras kommer vara kvar när jag kommer tillbaka. Hela den här stressen att alltid vara tillgänglig har jag faktiskt förmågan att kontrollera, i alla fall litegrann.

Jag vill uppmana alla att ta en promenad utan att lyssna på musik, och utan att ha telefonen med sig över huvud taget. Vi är så vana att överväldiga våra huvuden med intryck och ljud att när vi blir utan blir vi understimulerade. Det här beroendet för konstant stimulans är farligt men väldigt vanligt, speciellt hos unga. Men när man ger huvudet en chans att andas så kan man träna bort det där överdrivna beroendet av stimulans. Man behöver inte längre känna att man måste hålla koll på alla andras sociala medier och känna sig missnöjd med sitt eget liv. Man kan bara få finnas, här och nu, utan att någon vet om det.

Text av Eden Svensson