Sven är docent i socialmedicin och barnläkare. Han arbetade länge på Folkhälsoinstitutet som expert på barn och ungas hälsa. Idag är Sven knuten till Karolinska Institutets institution för global folkhälsa samt är mångårig styrelseledamot på Mind.
Sven, initialt var det föräldrastöd Mind (dåvarande Sfph) arbetade med. Hur såg man på föräldrarollen på 1930-talet då Sfph grundades?
– Då hade man en ganska rationell syn på människan. Vetenskapligt utgick man ifrån psykodynamisk teori som slog fast att människor formas av erfarenheterna under uppväxten. Hade föräldrarna svårt att möta barnet resulterade det i psykiska problem och psykisk sjukdom under uppväxten och senare i livet. OM föräldrar fick lära sig hur de bäst kan bemöta barnet skulle detta kunna förebygga psykiska problem i vuxen ålder.
Stämmer inte den grundtesen fortfarande då?
– Visst är föräldrar avgörande för hur barn mår och hur deras hälsa utvecklas i vuxen ålder, men idag har vi en mycket mer komplex syn på föräldraskapet. Föräldraupplysningen i Sfph:s skrifter var grundade på det man visste då. Enkla handfasta råd kan fortfarande vara av värde men idag inser vi att sådana råd inte är tillräckliga.
Du är ju den som suttit längst i Minds styrelse, hur har utvecklingen av psykisk ohälsa sett ut under dina år på Mind?
– Trots ökad tillgång till vård och trots ökad välfärd har förekomsten av psykiska problem och psykisk sjukdom inte minskat under de senaste 30 åren. Detta utgör en paradox. Uppenbart är vår förståelse av dessa tillstånd mycket bristfällig. Kan det vara så att en del psykiska problem inte går att eliminera eftersom är en del av livet som människa? Omkring 20 procent av befolkningen får någon form av psykofarmaka. Trots detta har förekomsten av psykisk sjukdom inte minskat. Kan det vara så att de behandlingar som erbjuds idag är påfallande ineffektiva?
Har du någon käpphäst som du brinner för?
– Min käpphäst är det stora behovet av forskning kring psykisk sjukdom. Denna forskning behöver vara både biologisk och social. Vi behöver också vetenskapligt pröva effekterna av nya alternativa behandlingar. Det behövs därför nya former för finansiering av behandlingar som inte syftar till att ge ekonomisk vinst.
Hur ser du på Minds verksamhet framöver?
– För att ge människor i kris medmänskligt stöd startade Mind Självmordslinjen, som från början hette Självmordsupplysningen år 2012. Liknande linjer hade då funnits i många andra länder men inte i Sverige. Behovet är mycket stort och Mind har under tiden sedan dess kunnat utöka verksamheten i snabb takt men fortfarande är det allt för många som Självmordslinjen inte kan ta emot. Därför behövs fortsatta kraftig utbyggnad.
– Självmordslinjen kompletteras med ytterligare två andra linjer, Föräldralinjen och Äldrelinjen och Mind Forum, ett modererat chattforum på nätet. Mind har stora möjligheter att framöver erbjuda ytterligare former av stöd via webbplatsen mind.se med alltifrån webbaserade självhjälpskurser och till online terapi.
– Diskussioner om psykiska problem och psykisk sjukdom är framträdande i media. Inte sällan framförs dåligt grundande uppgifter. Mind.se skulle kunna presentera länkar till sajter som presenterar representativa uppgifter, exempelvis om utvecklingen av förekomst av psykisk sjukdom, riskfaktorer och effekter av förebyggande och behandlande insatser. Internationellt utgör Our world in data https://ourworldindata.org/ en förebild.
En intervju av: Lolo Westerman