Ge en gåva

Jag drivs av viljan att försöka förstå och lyssna in

Marie Ernestad i Umeå fördelar nu, efter avslutat yrkesliv, tiden på barnbarn och fritidsintressen. Och på volontäruppdrag för bland annat Mind.

Hur länge har du arbetat som volontär för Mind?

— Jag gick utbildningen i november 2018 och började direkt efter det.

Vad fick dig att söka dig hit?

— Jag läste om verksamheten i lokaltidningen och både min man och jag hade under ett år pratat om att vi som är ganska pigga pensionärer ville göra någon samhällsnytta som samtidigt kändes utvecklande. Vi gick på informationsmötet och sedan var vi fast.

Vad gör du i egenskap av volontär?

— Jag sitter varannan vecka på Självmordslinjen och chattar och pratar i telefon med människor som befinner sig i en ofta väldigt utsatt situation.

Har du någon erfarenhet av psykisk ohälsa?

— Jag har ingen personlig erfarenhet men har både privat och i jobbet funnits nära många som mått väldigt dåligt och knappt orkat gå vidare med livet.

Vilka verktyg och möjligheter känner du att du har för att stötta andra?

— Jag har delvis fördelen av att ha arbetat med bland annat psykisk ohälsa. Men viktigast av allt är att jag finns där som medmänniska, det är det som är min roll.

Vad är det viktigaste du vill förmedla i dina samtal?

— Det tänker jag aldrig på när samtalet börjar, men jag vet att jag drivs av viljan att försöka förstå, lyssna in och att om möjligt ge hopp. Det kan ibland handla om väldigt små saker som gör att den som söker hjälp orkar med ytterligare en dag och kanske i bästa fall har något litet halmstrå att hålla i.

Hur skulle du motivera andra att söka som volontär till oss?

— Det skänker en sådan tillfredsställelse hos mig själv att känna att jag kunnat bidra med något för en annan medmänniska. Om inte annat att ha lyssnat och gett lite tröst, förståelse och kanske ibland också ett alternativt synsätt i en till synes hopplös livssituation.

Vad betyder Minds verksamhet för dig?

— Jag brukar tänka när jag går från ett pass att det är så intressant att trots många gånger väldigt tunga samtal så känner jag mig nästan glad när jag gjort mitt fyratimmarspass. Uppfylld, tillfredsställd av att — trots att jag inte vet vem jag pratat med — haft meningsfulla samtal. Jag skulle aldrig vilja vara utan detta volontärskap!

Intervju av: Lolo Westerman