Broderiet blev som en frizon

Gisela Ståle har drabbats av utmattningssyndrom fyra gånger under sitt liv. Gemensamt för alla gånger hon drabbats är att hon velat vara mer produktiv än vad kroppen orkat med.

– Första gången var min utmattning tveklöst en konsekvens av en dysfunktionell arbetssituation, berättar hon. De andra gångerna är det privata situationer som varit utlösande faktorer, men när jag tittar i backspegeln kan jag se att jag jobbat väldigt hårt, velat mycket snabbt och haft svårt att begränsa mig.

Gisela är känd för sitt Instagram-konto Broderauttexten som har över 160 000 följare. I hennes broderier tar hon in humorn i allvarliga och svåra ämnen.

På vilket sätt har din humor och dina följares engagemang hjälpt dig att må bättre?

– Broderiet och kontot har varit centralt för min rehabilitering skulle jag säga. När jag började brodera 2017 mådde jag riktigt dåligt. Jag var utmattad, deprimerad och hade mycket ångest. Jag hade varit sjukskriven ganska länge och provat olika former av rehab men ingenting fungerade. Jag var uppgiven och kände en stor hopplöshet. Broderiet blev som en frizon för mig där jag, som annars är väldigt mån om att göra rätt, totalt struntade i regler och konventioner och bara gjorde exakt det jag kände för.

Gisela beskriver en befriande känsla som infann sig när hon började sätta ord på sin situation.

– Det var som att jag också kunde distansera mig lite till situationen och se den utifrån. Ibland kunde jag också se det komiska i min eviga oro över allt. Det var enormt befriande!

– Engagemanget från mina följare har också varit väldigt läkande. Att lägga ut en sårbar text och sedan få respons från andra som känner igen har gjort att jag känner mig mycket mindre ensam och mycket mindre fel. Jag har haft så många enormt värdefulla konversationer i både kommentarer och DMs.

Det är fler kvinnor än män som drabbas av utmattningssyndrom. Har du några tankar om varför det är så?

– Ja, många tankar, men jag är lite för trött i huvudet för att utveckla de resonemangen just idag. Kort kan jag säga att jag tror att kvinnor är överrepresenterade i statistiken bland annat för att vi dubbelarbetar och traditionellt har tagit större ansvar då det gäller planering och organisation av familjelivet.

Om man mår dåligt och har den där känslan av att inte orka och kanske anar att man är på väg in i en utmattning, har du några tips på vad man kan göra, eller hur man kan tänka då?

– För min del tänker jag att jag behöver lyssna på signalerna och stanna upp. Se över min situation, det är lätt att känna att allt man har i sin kalender är måsten och omöjligt att stryka, men om man kör på är ju den reella risken att det säger tvärstopp, och då går det helt plötsligt inte att ha något alls i kalendern. Så jag avbokar/ombokar, skapar ett utrymme så att jag får möjlighet att andas och se över den större planen. Vad kan jag göra för att med så små medel som möjligt få så stor avlastning som möjligt brukar vara min grundfråga.

– Sen tror jag väldigt mycket på att långsiktigt försöka hitta någonting som man gör bara för sig själv, för sitt eget nöjes skull, om det nu är någon träningsform, hantverk eller något annat intresse. Jag har aldrig haft någon hobby innan jag började brodera. Nu har ju broderiet blivit mitt jobb, och jag älskar det fortfarande, men jag behöver hitta något nytt att uppslukas av, utan tanke på resultat eller slutprodukt, som jag ägnar mig åt bara för min egen skull. Så länge lägger jag ett 500-bitars pussel till.

Text: Tove Lundgren & Hanna Kihlander