Genom att vara mer öppna med hur vi mår kan det bli lättare att sträcka ut en hjälpande hand.
När den psykiska ohälsan sänker sig som en dimma som grumlar blicken så är det lätt att tro att varje människa ÄR en ö. Och att just denna olycksaliga ö är på väg att oundvikligen sjunka ner i hopplöshet, vilket bäst sker i tysthet. Trots att depression och andra former av psykisk ohälsa är livserfarenheter som delas av många så är instinkten när man mentalt tappar fotfästet att dra sig undan med tystnad, stigma och självförebråelser som farliga följeslagare. När vi egentligen i vår utsatthet och ofta självpåtagna isolering delar en erfarenhet som vi har gemensamt med så många andra, då en av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa. Fotboll och körsång beskrivs ofta som våra stora folkrörelser. Men den verkligt stora gemensamma erfarenheten i samhället är faktiskt psykisk ohälsa – ändå pratar vi så lite om det!
Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa i form av en depression har gjort att jag numera ser världen målad i fler och mer komplexa nyanser. Livet med erfarenhet av psykisk ohälsa blev kanske inte lättare – men mer mångfacetterat och nyanserat. I dag försöker jag ha en mer ödmjuk och ömsint blick på omvärlden och mänskliga tillkortakommanden. Det jag tidigare kunde ha betraktat som svaghet, strulighet och taggighet, vet jag i dag lika gärna kan handla om en människas kamp att orka ta sig vidare när livet är som tuffast. Jag har också insett hur viktigt – och svårt – det är att be om hjälp när livet är som skörast. Genom att vara mer öppna med hur vi mår mer generellt kan det bli lättare att sträcka ut en hjälpande hand när det verkligen behövs, eller vara beredd att ta emot den.
Mina erfarenheter, dina erfarenheter – våra samlade erfarenheter av psykisk ohälsa är viktiga. De är ofta dyrköpta, men genom dem bygger vi ett mänskligare samhälle. Den egna kampen för att komma vidare och våga tro på en morgondag ger värdefulla insikter – som jag tror är nödvändiga för att bygga ett hållbart samhälle där alla kan få en plats och bidra efter förmåga.
Tänk så mycket livsvisdom och medmänskligt stöd vi kan förmedla när vi arbetar tillsammans! Och se på alla de fantastiska insatser som redan görs av egenerfarna inom brukarrörelsen:
Stödsamtal och chattar för den som förtvivlar eller skadar sig själv. Anhöriga som visar att det går att komma på fötter igen efter ett självmord i familjen. Studiecirklar för att hitta fram till sin egen historia och vad jag behöver för att må bra. Peer supportrar som tar klivet in i psykiatrin som utbildade stödpersoner som ger hopp åt patienter och anhöriga. Unga ambassadörer som berättar om vilket stöd som behövs för att få eleverna att orka vara kvar i skolan.
Alla kan drabbas, ingen behöver skämmas. Den livserfarenhet och djupare självkännedom som psykisk ohälsa medför ska inte vara något att skamset skyla över i ett tillrättalagt CV inför jobbintervjun. När vi genom patientorganisationer, brukarföreningar och ideella initiativ delar våra gemensamma erfarenheter av psykisk ohälsa och stöttar varandra kan vi slå världen med häpnad. Och bidra till att reformera samhällets vårdinsatser i grunden så att jämlik, patientorienterad vård får sin rätta innebörd. Vi har mycket att vara stolta över!
Lisa Ringström, kommunikatör på NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, är en samarbetsorganisation för tretton organisationer inom det psykiatriska området. Vi arbetar för att patienter, brukare och anhöriga blir mer delaktiga i vård och stöd och har större inflytande på alla nivåer i samhället. Vi ser oss patienter, brukar och anhöriga som en oumbärlig resurs för samhällets utveckling inom vård, stöd och behandling.
Foto: NSPH/Caroline Andersson
