Många pojkar har en psykisk ohälsa som de inte vet hur de ska hantera, menar Fredrik Zimmerman. Vissa pojkar som mår illa, gör därför andra illa. Pojkar med goda sociala relationer har ofta en bra manlig förebild. Det är viktigt att diskutera hur män intar positionen som pappa.
Det finns en grupp i samhället som forskning återkommande visar kan förändra pojkars psykiska hälsa och liv till det bättre och det är pappor. Pojkar som växer upp med en aktiv pappa mår bättre, har bättre sociala relationer och klarar sig bättre i skolan. Möter flickor allt fler pojkar som har en mer utvecklad förmåga att skapa och bibehålla sociala relationer får de en bättre vardag. Därför hävdar jag att pappor som är goda förebilder för sina söner kan förbättra livet för alla.
En man ska vara en aktiv pappa för att vara en god förebild. Han måste vara engagerad i sin sons och familjs välmående och ge sonen både ramar och kramar. En pappa som är aggressiv eller nedlåtande får sonen att må sämre. Pojkar som vuxit upp med en aktiv pappa men som tyvärr dött när sonen var ung lyckas bättre i livet än de pojkar som vuxit upp med en frånvarande eller aggressiv pappa. Tänk på detta, en bra död pappa är bättre än en dålig levande. Detta beror sannolikt på att den döda pappan har visat sig vara en god förebild innan han försvann och dessa lärdomar kan pojken bära med sig resten av livet.
En pojke som växer upp utan en god förebild får ofta en snäv och stereotyp bild av hur en man ska vara. Pojken blir utåtagerande, vilket leder till att han får svårt att hantera jobbiga situationer på ett socialt produktivt sätt. Känner han sig misslyckad i skolan agerar han på dessa känslor genom att vara utåtagerande eller fly problemen (exempelvis genom skolk).
Hjärnforskning har visat att aktiva pappor utvecklar delar i hjärnan som har hand om empatiska och omsorgsfulla förmågor. Detsamma gäller män som jobbar omvårdande med människor. Den sociala miljön påverkar vilka förmågor som pojkar och män utvecklar. En aktiv pappa bidrar till att pojkar är i en social miljö där de ser att de kan, och uppmuntras till att utveckla fler förmågor – en så kallad breddad repertoar.
Om en pappa har varit aktiv och engagerad i sin sons liv från sonens födelse, ser pojken honom som sitt stöd och en stark person som han kan lita på. Om denna pappa sedan berättar att han är nervös inför något han ska göra, tappar inte pappan styrka i sonens ögon. Sonen ser istället att en stark person kan bli orolig inför något, men han gjorde det i alla fall. Pojken lär sig då ett språk som kan användas när han känner sig orolig, och ser att han inte tappar i styrka för att han gör det. Och trots att man är nervös och orolig inför något så ska man göra det. Det är ett bättre sätt att hantera jobbiga situationer för pojkar istället för att fly problemen eller bli utåtagerande. Detta är det bästa sättet att undvika att pojkar som mår illa, gör andra illa.
Jag har hört så många elever undra varför de pojkar som har det svårast i skolan inte bara frågar om hjälp. Lärarna finns ju där och är utbildade och duktiga på att hjälpa. Har pojken aldrig lärt sig att be om eller ta emot hjälp, utan har fått lära sig att visa sig tuff och tålig, flyr han hellre känslan av att han är misslyckad än hanterar den på ett social produktivt sätt. Att vara tuff och bestämd är funktionellt i många situationer och är egenskaper som ska utvecklas. Men en individ behöver samtidigt utveckla andra förmågor för att hantera situationer där dessa egenskaper inte blir ändamålsenliga.
Bilden av att män inte får visa sig sårbara bryter annars ner pojkar mer än bygger upp dem. Pojkar behöver en breddad repertoar för att klara skolan, må bättre och ha goda sociala relationer. Om inte pojken har en god förebild hemma behöver man finna detta på andra platser. Då måste vi diskutera de hinder som finns för att män ska inta dessa positioner. Ett sätt att bryta ner hindren är att starka män går emot dem. Så pappor, det är dags! Nu tar vi vårt ansvar som förebilder för våra söner och andras pojkar.
Text av: Fredrik Zimmerman. Fredrik är lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Högskolan i Borås. Han har skrivit boken Pojkar i skolan: vad lärare och andra vuxna behöver veta för att fler pojkar ska lyckas i skolan. Referenser till forskning som nämns i krönikan finns i boken.
