Tourettes syndrom och tics

Tourettes syndrom och tics börjar oftast runt sjuårsåldern och beror på obalanser i hjärnans signalsystem. En diagnos kan kännas som en livstidsdom, speciellt för en förälder till ett hårt drabbat barn. Men för många försvinner ticsen helt eller delvis och många andra lär sig att hantera dem. 

Vad är Tourettes syndrom?

Tourettes syndrom tillhör gruppen av diagnoser som kallas neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, där hjärnan fungerar på ett annat sätt än normtypiskt. I detta fall ger det symtom i form av motoriska och verbala tics. Tics är mer eller mindre reflexmässiga rörelser som till exempel att blinka med ögonen, rycka på axlarna, harkla sig eller vidröra föremål.

Många associerar tics med att slänga ur sig fula ord och opassande kommentarer. Det kallas koprolali och drabbar en liten andel av dem med Tourettes syndrom.

10 procent har haft tics någon gång under sin barndom men är hos de flesta övergående. 0,6–1 procent utvecklar så mycket motoriska och vokala tics att diagnosen Tourettes syndrom kan bli aktuell att ställa. För att få diagnosen Tourettes syndrom krävs också att ticsen börjat före 18 års ålder och har förekommit under minst ett år utan längre avbrott.

Funktionsnedsättningen är vanligare hos pojkar och är ärftlig.

Hur påverkar Tourettes syndrom livet?

Tourettes syndrom kan vara extra besvärligt för barn som precis börjat skolan. Hur de själva upplever ljuden och rörelserna varierar. Om barnet dessutom har läs- och skrivsvårigheter kan det bli extra svårt att koncentrera sig.

De flesta med tourette uppfyller även diagnosen adhd och många diagnosen ocd. Funktionsnedsättningen kan variera mycket och gå från svåra perioder med mycket tics till andra när de knappt märks. Stress kan hos många förvärra symtomen.

För de flesta minskar eller försvinner symtomen i vuxen ålder. Om inte så kan många behärska sina tics så pass att omgivningen inte märker dem, för att sedan låta dem bryta ut på hemmaplan.

De flesta kan leva ett bra och socialt liv med funktionsnedsättningen. En förstående omgivning har stor betydelse.

Funktionsnedsättningen har ingen koppling till intellektuell begåvning. Det har diskuterats om det finns en koppling mellan tourette och kreativ begåvning, till exempel hos Mozart.

Bör jag söka hjälp?

Om du har ett barn som besväras av sina tics under en längre tid kan du söka hjälp. Det kan vara svårt att själv komma underfund med vad barnets beteende beror på, och ju tidigare barnet får en diagnos desto lättare kan funktionsnedsättningen bli att hantera under uppväxten. Med information och mer kunskap inser omgivningen att den drabbade har svårt att styra ticsen med egen vilja.

Beroende på barnets ålder kan du kontakta vårdcentralen, skolhälsovården, bup eller barnavårdscentralen. För att diagnos ska kunna ställas måste läkare också utesluta andra anledningar till tics.

Hur kan behandlingen se ut?

Om barnets tics upplevs som mycket funktionshindrande finns professionell hjälp att tillgå. Förutom extra stödinsatser i skolan kan medicinsk behandling och kognitiv beteendeterapi (KBT) hjälpa. Även anhöriga kan behöva stöd och utbildning för att kunna stötta den drabbade.

 

Faktagranskare: Eric Donell, specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård och vice ordförande för Riksförbundet Attention.

Senast ändrad 2023-12-20.