Jag är funktionsunik med särskilda resurser

Foto: Erika Jägerbrink

Här ligger jag på bryggan vid min barndoms sjö, en kvinna mitt i livet med extra allt, och låter solen varsamt väcka min lojala kropp, centimeter för centimeter. Vattendropparna efter doppet i den ljumma sjön rinner långsamt ned mot träplankorna. Sakta rinner alla måsten bort, egna och andras krav, ned i ådringarna på träet.

Ovanför mig är himlen vidunderligt blå och snövita måsar seglar i cirklar. Här på min tankstation laddar jag batteriet. Här stämmer jag möte med mig själv. Drar in doften av sjövatten och nybryggt kaffe. Snart ska jag kasta mig i igen, simma ut i näckroshavet.

Nu ligger jag här och ler. Tacksamheten bubblar i varje vuxen cell. Jag slarvar aldrig mer med livsgnistan eftersom vägen tillbaka till lusten och kraften var lång. Lycka är att få vara den jag är och leva mitt enda liv som jag vill. Att få använda mina gåvor och dela med mig, få sprida glädje och hopp till andra. Att bli äldre och klokare är att strunta i vad alla andra tycker. Att våga vara så vacker som jag egentligen alltid har varit, funktionsunik med särskilda behov och särskilda resurser.

Sjukskrivning för utmattning

För att kunna ge till andra behöver man först fylla på sitt eget energikonto. Det glömde jag och hela livet rasade.

Hösten 2013 dog min pappa hastigt en blåsig oktobernatt. Kvar stod vi stumma och försökte ta in det ofattbara. Han hade ju klarat cancerkampen och vi firade honom med ballonger och grillning i juni. Nu slutade hans hjärta att slå. Den kyliga höstvinden tog mig, jag blev så yr, kunde varken gå eller stå. Sjukskrivningen var ett faktum. Tvåbarnsmamman och kommunikatören fick tillbringa hösten i soffan på altanen med filten över sig. Huvudet kokade av frågor.

Det var slutet på ett turbulent år med cancer, stroke och epilepsi i familjen. Lägg därtill en dotter med autism och mycket att göra på jobbet så är det inte konstigt att jag blev utmattad. Jag som alltid varit den starka som klarat allt, orkade plötsligt inget längre.

Lång väg tillbaka till livet

Tiden som snurrat så fort hade tvärbromsat och för första gången på många år hade jag tid att tänka efter. Att lyssna inåt, fråga mig själv – vad ger näring åt Annika? Insikten kom i tystnaden och lugnet. Jag hade sett alla andras behov men struntat i mina egna. Jag fick montera upp mig själv från grunden, reste mig bit för bit. Jag gav ut boken jag hade skrivit, startade ett företag, började föreläsa, och byggde sakta ett levande liv.

Jag blev erbjuden antidepressiva men tackade nej. Istället satsade jag på sång, musik och skrivande istället. Jogging och regelbundna bad utomhus blev mitt sätt att sänka det inre varvtalet. Jag blev lyssnad på av en underbar och trogen kurator som hjälpte mig att sortera i mitt tanketrassel och att prioritera. Tänka mer på mig.

Nu brinner jag för att sprida budskapet till andra om hur viktigt det är att vi satsar på insidan och mindre på en vacker yta. Jag vågar prata om det starka och sköra livet och vill dela med mig av min historia. Enda sättet att utveckla samhället är att vi höjer blicken från våra telefoner och börjar prata med varandra på riktigt.

Att väcka lusten

Jag vill berätta om hur det är att leva med autism i familjen och varför jag tror att barn med neuropsykiatriska funktionshinder har kommit hit för att lära oss något viktigt, nämligen att det finns fler sätt att vara på än det förväntade. Framför allt vill jag att alla aom kämpar med psykisk ohälsa ska sluta skämmas, det som är lika vanligt som förkylning.

Nu är jag sångerskan, författaren och attitydambassadören i Hjärnkoll som letat och hittat min livslust. Genom mina musikaliska föreläsningar och böcker vill jag inspirera dig. Väcka tankar om din livsgnista. Du är värdefull, du är funktionsunik! Vad behöver du för att känna livsgnistan brinna klar och stark? Vad väcker lusten i dig? Besök gärna min hemsida här.

/Annika Gelin, Hjärnkollsambassadör.

Vill du boka Annika eller någon annan Hjärnkollsambassadör? Läs mer här