Syrener

Våren och försommaren bjuder på en oändlig variation. Från vintergäck till blåsippor och vitsippsbackar till hägg och syren. Jag njuter av allt och tar till mig varje vår med förundran och tacksamhet, men ingenting gläder mig som syrenerna. Det började redan i under gymnasietiden när jag under promenad i parken med en ung man förklarade att vita syrener var det vackraste jag kunde tänka mig. Han var i det stadiet att allt jag sa och uttryckte betydde mycket för honom, och följden blev att varje morgon låg en kvist vita syrener utanför vår ytterdörr. På den tiden fanns inga portkoder.

Fortfarande fascinerar syrener mig och även om de lila syrenerna är i flertal, så finns det en del vita kvar i min omgivning. Varje år förvånas jag över hur tidigt de blommar eller hur sent, och i år är det tidigt. Jag minns det år då syrenerna fanns i midsommarkransarna och det är en månad senare än nu. NÄR syrenerna blommar är inte så viktigt, det är underbara är att få se dem blomma och känna doften. Varje vår någon gång.