Piccolo: Jag ville inte vara en sån som ger upp

Gästskribenten Piccolo Cortes, 18, är en av de få som fått chansen att förverkliga drömmen om att bli fotbollsproffs. För några år sedan gav han sig ut på sin livs resa, helt ovetandes om de utmaningar som han – och resten av världen – skulle komma att ställas inför.

Alla har vi en berättelse att dela med oss av. Många av dem slutar lyckligt, men andra gör inte det. Jag har alltid varit en fotbollskille och drömt om att kunna nå eliten inom sporten. Drömmen är nu närmare mig än någonsin, men det har varit en lång resa. Jag kunde inte föreställa mig smärtan, stressen och ångesten som jag skulle behöva gå igenom för att lyckas. För vissa är fotbollen 22 personer jagandes efter en boll med tanken att få in den i ett nät. För andra är det passion, kärlek och det vackraste spelet som någonsin funnits.

Jag var 14 år gammal och skulle flytta till Spanien för att fortsätta följa den drömmen jag alltid haft. Cadiz CF var klubben som hade varit intresserade och ville få mig dit så snabbt som möjligt. Redan i början kom första helvetet. På grund av att vara minderårig behöver FIFA (internationella fotbollsförbundet) godkänna min överföring till Cadiz innan jag skulle kunna spela. Men det gick inte som väntat. I början sas det att jag skulle behöva vänta 4 veckor innan jag fick kliva på gräset igen, men så blev det inte.

Väntan höll på att bli för svår

Som person har jag alltid varit någon som aldrig ger upp, jag kan garantera att den tanken kom fram i huvudet när jag såg veckorna gå förbi och inget svar kom fram. Det var många nätter med tårar i ögonen där jag var långt ifrån min familj och inte visste vad jag skulle göra. Jag ville inte att dem skulle se mig som en sån som ger upp när något kommer i vägen. Jag ville inte att min syster skulle se att hennes bror åkte hem för att det blev tuffare än vad han hade tänkt sig. Det var svårt att försöka hålla undan smärtan för mamma och pappa. Jag försökte förmedla att jag mådde bra och att det snart skulle lösa sig, men i verkligheten kände jag att jag inte orkade mer.

Jag var riktigt nära på att bryta ihop, men jag höll mig och tänkte att ”om jag har kommit såhär långt kommer jag inte tillåta nått papper hindra mig att uppnå min dröm”. Så jag väntade och väntade, tills jag 7 månader senare äntligen fick spela och visa vad jag gick för. Det började gå bra igen – målen rullade in som att jag var född för att spela fotboll. Men det dröjde inte länge innan ett till helvete utspelade sig.

Pandemin satte stopp

Helt plötsligt var det som att börja om igen. Ingen fotboll, inget socialt liv och en ensamhet som var större än någonsin. Jag kände att jag behövde göra något för att inte sjunka ner i negativ ångestbubbla där en utväg såg omöjlig ut. Jag valde att åka hem en stund för att landa och hitta mig själv igen. För en stund så skulle jag försöka att vara bekväm med mig själv och ta livet som det kommer. Ibland behöver man bara hålla ut lite till och lära sig att livet har flera utvägar än bara en. Det är okej att må sämre och det gör absolut inte dig konstig eller sämre än någon annan – snarare blir du starkare och lär dig något utav det. Våga må dåligt och våga gå igenom de stunder då allt är lite extra obehagligt.

Så småningom åkte jag tillbaka, och kände mig starkare än någonsin. Idag spelar jag fortfarande i Spanien, i en annan klubb, där det går riktigt bra. Vissa perioder kan det ha gått sämre, men sämre tider har jag gått igenom tidigare och det stoppar mig inte från att kunna utvecklas och spela.

Mental träning blev nyckeln till framgång

Pressen en spelare kan ha under en fotbollsmatch eller att prestera under en träning kan ta ut på mycket energi mentalt. Detta speglar sig sedan i spelarens vardag. Det blir svårare att hitta ett lugn och till sist kan det leda till att man inte ens njuter av sporten man håller på med. Man ska inte vara rädd att be om hjälp eller någon att prata med ibland.

Det finns också mycket man själv kan göra för att hantera pressen. Det viktiga är att hitta en balans där du prioriterar din hälsa, för att sedan kunna prestera. Att ha en bra inställning är viktigt, men det kan också vara bra att gå till botten med vad som bekymrar dig. Tro mig när jag säger att det tar tid, men det bästa är att jag får ta den tid jag behöver. För i slutändan är det min dröm, min historia och min resa.

Text: Piccolo Cortes