Jag har bestämt mig

Flyg lilla fjäril..

Jag ska våldsgästa Debatt! Inte Debatt på tv (även om det vore skoj) utan min egen, inre debatt. Det är dags nu. Programledaren har gömt sig och gästerna pratar i mun på varandra. De håller sig inte till ämnena heller, utan sticker hela tiden iväg på olika, långsökta sidospår (som oftast slutar med ämnet döden). Dessutom har de hakat upp sig. Det är samma avsnitt varje dag, som om någon tryckt på repeat. Helt fantasilöst om man frågar mig, men det är det ingen som gör.

Flera gånger har jag skrikit “Håll käften!”. Då tystnar de en stund, lite snopet. Sen är de igång igen. Värre än tidigare. Det händer att jag ignorerar dem, men de kör på ändå. Oftast sitter jag bara och lyssnar. I dag har det varit en bra dag, en god vän, en bra nyhet och sol lirkade fram själen och det blev tyst för en stund. När hon gått satte jag mig ner för att njuta av den tystnad jag visste snart skulle vara över.

I tystnaden trädde en mening fram, som jag nyligen hört (det var Thorsten Flinck som sa det i sitt sommarprat). Om man vill något måste man bestämma sig. Så sa han. Man kan inte bara bestämma sig lite. Där och då bestämde jag mig.

Det är dags nu. Jag vet ju vad jag måste göra. Jag måste sätta mig bland alla gäster, titta rätt på dem och höra vad de vill säga, en sista gång. Sedan ta var och en av dem i handen och säga:

– Tack så mycket för din medverkan, men nu är programmet slut.