”Mamma, du är typ rädd för allting”. Orden kom från Sofia Skölds då sexåriga dotter och meningen ekade i Sofia under flera år innan hon bestämde sig för vad hon skulle göra för att möta sina stora rädslor. Mind har pratat med Sofia.
Kan du ge lite bakgrund om dig och hur det kom sig att du skrev boken Signes mamma är rädd för allting?
Jag är författare och fyrbarnsmamma, född och bosatt i Värmland. Sedan tonåren har jag lidit av svår ångest i perioder, men även depression, panikångest och oro har plågat mig förr. Jag har tidigare fått diagnosen GAD (generaliserat ångestsyndrom) vilket då inneburit att jag haft mycket lättare till ångest och oro än andra människor.
Alla människor har ångest ibland, alla kan känna oro. Men att leva med GAD var för mig då som att leva på helspänn konstant. När det var som värst orkade jag knappt äta ordentligt på grund av ångesten och tappade i vikt, trots att jag då var gravid.
Jag minns sommaren 2018 särskilt, vilket var en av de värsta perioderna i mitt liv med GAD. Då sa min då sexåriga dotter: ”Mamma, du är typ rädd för allting”. Det hade hon också mycket rätt i, klok som hon är. Och den där meningen har ekat inombords av och till sedan den gången, men det var först i början av förra året, 2022, som meningen dök upp med full kraft och fick mig att få en idé! Jag skulle skriva en barnbok om en mamma som är rädd för allting, där barnet är trött på att mamma är så rädd jämt då det gör att barnets liv också blir begränsat till viss del.
Men det har samtidigt varit viktigt att i boken lyfta att bara för att en person har drabbats av svår ångest, är det fortfarande samma person bakom ångesten med andra känslor och fina egenskaper. Man är inte enbart en diagnos, man är en människa med många sidor och ibland gör starka känslor det svårare att leva som man brukar kunna såsom vid exempelvis GAD men det går att med rätt hjälp och stöd ta sig ut ur det värsta mörkret och leva ett gott liv. Jag vill sprida hopp.
Hur tänker du dig målgruppen – är det barn och deras föräldrar eller bara till barnen? Ålder?
Jag tänker mig att denna bok är främst till för högläsning, och den passar därför bäst att läsa vuxen och barn tillsammans. Målgruppen är för 3-6 år, men funkar för lite yngre och äldre också.
Fick du tänka på något särskilt för att nå fram?
Jag ville till en början skriva den här boken för mig och min familj så att jag och barnen kunde ha något att prata utifrån när det kommer till de här frågorna kring oro och ångest. Och mod som ju boken faktiskt också handlar mycket om. Men sedan när manuset väl var klart och den sedan blev antaget av IDUS Förlag, så kände jag bara ”Wow, min bok kanske faktiskt kan komma till nytta för fler än min familj!”
Vad gäller bokens tematik och innehåll har jag bland annat anpassat språket för att fungera för tre- till sexåringar, försökt se och spegla mamman ur barnets perspektiv (då det egentligen är barnet som är i fokus i boken snarare än mamman), lagt till detaljer i illustrationerna till boken i samverkan med min illustratör Hanna Ingvarsson samt lagt till avslutande frågor man kan använda för att lättare kunna diskutera kring bokens innehåll när man läst klart boken.
Vad var viktigast för dig när du skrev den?
Dels att få lyfta den här problematiken kring att som förälder lida av ångest och oro och hur det kan påverka familjelivet. Men allra viktigast är att förmedla att barn behöver få komma till tals och bli respekterade, och både sedda och hörda, helt oavsett om en förälder mår dåligt eller ej. Jag hoppas att boken kan vara en pratstartare för mina läsare och att de med hjälp av den kan öppna upp för goda samtal kring exempelvis olika rädslor, mod och kärlek.
Hur tänker du att boken ska användas?
Min förhoppning är att alla som lider av oro och ångest ska vilja läsa den här boken med sina barn och kunna ta hjälp av den för att få igång ett samtal kring frågan. Och det vore storslaget om även de som inte lider av dessa problem ville läsa boken för att lära mer kring detta och få fina samtal kring det. Kanske kan mina läsare också finna styrka i att läsa om att man är inte ensam om att brottas med svåra känslor.
Jag hoppas också att den som läser min bok ska bli inspirerad att våga berätta om den känner att det är jobbigt att ens förälders oro/ångest (eller annat) även drabbar en själv, precis såsom Signe gör.
Slutligen hoppas jag att läsaren med hjälp av Signe och hennes mamma ska inspireras till att se ljuset i mörkret; det går att må bättre om man tar hjälp, både av varandra och av professionella om det behövs. Bra stöd finns!
Vad har du fått för mottagande?
Övervägande mycket fint mottagande. Jag har så fina läsare som hört av sig till mig personligen och berättat hur de gillar min bok, det är magiskt! Jag är så tacksam.
Funderar du på att skriva en uppföljare?
Jag har en uppföljare färdigskriven och en idé om ytterligare en till, så att det kunde bli en serie om tre böcker där alla har tema psykisk ohälsa. Men jag har inte tagit det längre än så. Just nu fokuserar jag på att förbereda mig inför lanseringen av mina två kommande barnböcker, där en handlar om skilsmässa utifrån ett barns perspektiv och en handlar om vänskap.
Har du något medskick till familjer som var i din situation innan du började skriva?
Jag har med frågor i slutet av boken som jag hoppas kan underlätta för de familjer, pedagoger eller andra yrkesgrupper som arbetar med barn och läser boken tillsammans med dem. I övrigt vill jag gärna förmedla till alla där ute att du aldrig är ensam, det finns bra stöd och hjälp att få om du själv mår dåligt på något vis. Prata med en vän, läs en bok tillsammans med någon, kontakta din läkare eller någon av de fantastiska organisationer som finns i Sverige som arbetar för att stötta och synliggöra alla med psykisk ohälsa.
Intervju av Lolo Westerman
Mer info om boken hittar du här hos förlaget.
