När Frida Andersson var 21 år törstade hon efter kärlek, men hamnade i en värld som bara hon förstod. Hon har nu gett ut boken Kärlekspsykosen på Ordberoende förlag.
Hur kom du på att du ville skriva om dina upplevelser?
– Jag har alltid tyckt om att skriva och har haft tankar på att skriva en bok någon gång. När jag kom ur min psykos 2016 började tankarna gro om att skriva om mina upplevelser, då jag själv tyckte det var intressant. Till grund hade jag 100 sidor dagboksanteckningar som jag skrev under psykosen. 2017 började jag skriva boken.
Vem riktar sig din bok till?
– De som själva drabbats av psykoser kan nog känna igen sig i vissa delar och tycka att det är skönt att inte känna sig ensamma. Även anhöriga kan ha nytta av att läsa min berättelse, och studenter inom vården. Sedan tror jag att många fler kan känna igen sig i hur det är att vara student i en ny stad och längta efter kärlek och gemenskap. På många sätt är nog min berättelse allmängiltig, men i mitt fall slog det dessvärre över helt och hållet.
Dina texter är otroligt starka men också väldigt personliga och även utlämnande. Hur har dina tankar gått kring att skriva så öppet?
– Jag gillar att skriva så ärligt jag bara kan. Det har inte varit så svårt för mig att vara så pass utlämnande då jag gärna ville skildra hur det faktiskt var.
Hur mår du idag?
– Det går upp och ned. Just nu mår jag ganska bra, men jag har varit sjukskriven i perioder och tron på tvillingsjälar och tankarna om korridorkamraten Victor (som jag skriver om i boken) kommer tillbaka till mig ibland. I framtiden hoppas jag kunna gå klart en universitetsutbildning.
Läs mer om Kärlekspsykosen här
En intervju av: Hanna Kihlander
