Våga prata om ensamhet
Det kan kännas påträngande att fråga någon om ensamhet men behöver inte vara det. Det räcker att du delar din stund med någon. Du bär inte ansvar för någon annan, eller någon annans ensamhet. Och du behöver inte agera på det du får höra. Men att prata en stund ger ofta mer än vi vet om.
Så hur gör man, vad krävs? Det finns inga standardfrågor som passar för alla men här kommer några för inspiration.
- Hur har du det?
Hör efter hur det är, vad som hänt sedan sist. - Hur ser din dag ut?
Ställ gärna följdfrågor. Har du varit ute? - Vad gör dig glad?
Låt samtalet pendla mellan ljust och mörkt, våga släppa, skratta och komma tillbaka. - Finns det något du längtar efter?
Stort som smått. Även vardagligheter kan vara skönt att prata om. - Vem pratar du med när något har hänt som du vill berätta om?
För den som har förlorat en partner, förälder, vän eller ett barn kan omställningen kännas tung. Det är vanligt att fortsätta prata högt med den som inte längre finns där, eller med sig själv. En del behöver skriva. - Har du någon du kan göra något för?
Många känner att det är omsorgen om någon annan – en partner, ett barn, ett djur – som ger livet mening. Våga ta emot ett naket nej på frågan utan att värdera eller tipsa, bara lyssna. - När kan vi höras igen?
Återkoppla gärna till vad du har hört, ”Det var roligt att höra om …”, ”Så glad att du berättade …”, för att avrunda. Fråga när det passar att ni hörs igen.