Läsa eller lyssna

Ända sedan jag lärde mig läsa med veckotidningen Allers framför mig, har läsning känts nödvändigt för mig. När jag växte upp, låg biblioteket nära, i skolan fanns också böcker att låna. Hemma fanns det mycket att ta till sig från uppslagsverk till deckare. Ingen censurerade mina bokval. Det har alltid funnits tid för läsning.

Nu finns det mer tid än någonsin, men nu sviker min syn. Som tur är finns det talböcker, men att lyssna är något helt annat än att läsa. Jag kan inte bläddra förbi några sidor som jag tycker är ointressanta, jag kan inte gå tillbaka för att friska upp minnet. Jag är helt hänvisad till uppläsarens rytm och läsmelodi. När jag läser själv, tar jag in texten med synen, genom talboken genom hörsel. Jag vet inte om det har någon betydelse för min uppfattning om boken. Men jag saknar en subjektiv känsla för boken, dess form och tyngd.  När jag lägger ifrån mig en bok, som jag läst, inte lyssnat på, kan jag minnas även min känsloupplevelse varje gång jag ser den på bordet eller i bokhyllan.

Olika upplevelser med olika sinnen. Det viktiga är dock att jag minns boken tack vare ljudboken.