Ge en gåva

Jag hade oturen att födas som biologisk tjej

Jag är en kille på 21 år som för tillfället lever mitt liv fullt ut. Det är något som jag inte alltid har kunnat, vilket har gjort att jag har levt ett ganska tillbakadraget liv. Jag har inte gjort mycket väsen av mig genom åren utan levt väldigt isolerat inom mig själv.

Så därför hoppas jag att jag kan hjälpa någon där ute så att ni slipper leva på samma sätt som jag har gjort. Jag vill även göra det mer accepterat att prata om hbtq+ personer och ämnen för att vi ska få ett mer öppet samhälle där alla är lika mycket värde. Men vem är jag då och varför skriver jag i det här forumet? Några kanske har sett mig på SVT Play ”Mot alla odds”, några kanske har läst min blogg eller kanske till och med följer mig på sociala medier men jag ska göra en grundlig presentation av mig själv. Jag är alltså en kille på 21 år men jag är inte som alla andra killar, utan jag hade ju oturen att födas som biologisk tjej. Så jag är alltså en transkille som har gjort en mastektomi (bröstoperation) och gått på testosteron i 13 månader. Mitt nästkommande steg i min resa är att jag väntar på ett nytt personnummer som gör att jag blir juridisk man i papperna. Sedan vet jag inte vad jag ska göra härnäst, det enda jag vet är att jag inte kommer att göra någon könskorrigering på flera år. Det är alldeles för dålig prognos med väldigt dåliga resultat och missnöjda patienter. Det enda jag känner som fattas för tillfället är det juridiska könet att det är fel, men när det är klart, känner jag att jag är väldigt nöjd med mitt liv som det ser ut just nu. 

Min resa började för drygt 4 år sedan och den har inte varit lätt eller rolig alla gånger. Det är så många gånger man har känt att man bara vill ge upp för att man inte orkar mer. Dessa långa väntetider till en utredning och under en utredning. Jag kom ut som transsexuell offentligt den 30 oktober 2015, alltså mitt andra år på gymnasiet, och efter att ha grubblat ett helt år på ”vem är jag och vad vill jag med mitt liv”. Till slut kom jag fram till att jag ville göra en könskorrigering och förändra min kropp till kille. Resan startade den 15 juni 2016 då hade jag mitt första möte med utredningsteamet i Uppsala. Sammanlagt blev det nio möten med utredningsteamet innan jag var klar med utredningen.  

På första mötet träffade jag en överläkare som skulle vara min utredningsledare under tiden jag gick på Akademiska. På det mötet skulle även mina föräldrar vara med, men det var enda gången och det var för att han även ville höra hur mina föräldrar upplevt mig och hur min barndom sett ut bland annat. Sedan fick jag berätta min historia och han ställde lite frågor samt informerade om hur en utredning ser ut och hur den går till. Som utredningsledare ansvarar man för hela utredningen. Man skickar alla remisser och beslutar ihop med de andra i teamet om man ska få en diagnos eller om det behövs andra åtgärder.  

Andra steget i utredningen var ett möte med min kurator som finns med under hela resan som ett extra stöd, om man känner att man behöver. Hennes jobb är som en vanlig kurators, hon finns där om man känner att man behöver prata, det behöver inte bara handla om din resa utan det kan vara allt möjligt. Men jag behövde bara ett samtal med henne och mötet handlade om att prata om hur jag mådde och hur det såg ut i livet. Just då mådde jag bra och kände att jag inte behövde några fler samtal. Kuratorn finns även där för att hjälpa föräldrarna om de behöver prata.  

Tredje och fjärde träffen i Uppsala var psykologträffar. För i en transutredning ingår det att man ska träffa en psykolog minst två gånger och jag behövde bara två träffar, vilket var skönt. Vissa behöver fler träffar men alla måste gå igenom två. Första träffen får man göra lite tester och på andra träffen gör psykologen en sammanfattning om vad hen har kommit fram till genom dessa tester. Man får även berätta sin historia på första mötet som psykologen också gör en sammanfattning av 

De femte steget i utredningen är det steg en transkille kan frukta som mest att behöva gå igenom. Detta möte är hos en gynekolog och i det mötet ingår även en undersökning. Som tur är får man välja mellan en vanlig undersökning eller om du hellre vill bli undersökt med ultraljud på magpartiet. På den träffen får man även information om hur det går till att spara sina könsceller om man vill. Du behöver dessutom ta ett beslut där, för det kan bli svårare att göra det sen när man gått på testosteron ett tag. Eftersom man måste sluta med testosteron under perioden man går igenom den processen. Då testosteronet ändrar din kropp och livmoderns funktion, kan man få ett sämre resultat om man väljer att plocka ut ägg efter att ha börjat med testosteron. Målet är att man ska få ut så många ägg som möjligt och det kan testosteronet hindra.  

Sjätte gången jag åkte upp till Uppsala var det dags att träffa överläkaren igen för att äntligen få min diagnos och då pratar man även om vad man vill göra härnäst och vilka steg man vill ta. Alltså om man vill ha operationer och hormoner. Det blir en liten avstämning om hur livet ser ut, hur det går i processen, i privatlivet och i vardagen. När man har berättat vad man vill göra skickar läkaren iväg de remisser som behövs. Så i mitt fall var det både till plastiken och endokrinologen. 

De sjunde steget var dagen jag äntligen fick träffa endokrinologen (hormonläkaren). Kan tillägga att innan man får komma dit, måste man ha tagit blodprover för att läkaren ska kunna se att ens värden ser bra ut så att man kan få börja med testosteron. Det får man då hemskickat i samband med att man får en tid. På den träffen får man reda på om man får börja eller inte, samt får information om vad testosteron gör med kroppen och vad man kan förvänta sig. Han kollar även om man har några ärftliga sjukdomar som kan påverka beslutet om att få börja med testosteron. Man får även genomgå en enklare undersökning som att kolla blodtrycket, hjärta och lungor. Läkaren känner och klämmer även på magen för att se att det inte är något som gör ont eller känns konstigt.  

Det näst sista mötet, alltså steg åtta, var hos plastikkirurgen. I mitt fall fick jag komma till Solna för att jag ville göra min könskorrigering där och då fick jag även min mastektomi där. Annars hade den gjorts i Uppsala. Så mitt möte gick ut på att vi gick genom olika metoder för mastektomi (bröstoperationen) och olika metoder för könskorrigering. Sedan blir man uppsatt på operationslistan, beroende på vilken operation man vill göra. Kan även tillägga att man inte får göra några ingrepp i könsdelarna innan man har ansökt om ändring av juridiskt kön hos rättsliga rådet.

Steg nio var mitt sista möte hos utredningsteamet. Den här gången var det ett möte med min överläkare igen för att göra en avstämning om hur det gått sedan sist och hur livet i allmänt ser ut. När man gått igenom livet får man frågan om man vill ändra sitt personnummer och sitt juridiska kön och vill man det får man skriva på lite papper. Ansökan görs hos rättsliga rådet, det är de som avgör om man får byta juridiskt kön eller inte. Man får även slänga in en ansökan om att göra ingrepp i könsdelarna. Men för att få ansöka om nytt personnummer måste man ha fyllt 18 årgått  transutredning i minst två år och helst gått på hormoner i några månader för att alla ska veta att det är det här man vill. 

I skrivande stund har jag kommit ganska långt i min fysiska resa. Jag har nämligen gått ett år och 1 månad på testosteron och för nio månader sedan gjorde jag min mastektomi (bröstoperation) och lever mitt bästa liv. Mycket har hänt under det här året med min kropp och för varje dag som går händer det något nytt och aldrig någonsin har det känts fel under resans gång. De största förändringarna under det här året på testosteron, är att rösten har blivit mörkare och att behåringen har ökaöver hela kroppen. I stort sätt varje dag hittar jag nya hårstrån på kroppen så jag undrar när och om det ens kommer sluta växa hår. Skägget har börjat växa rejält de senaste månaderna och mina ben har blivit extremt håriga. Känslomässigt har jag svårt att gråta. Jag kan typ inte gråta mera och jag är mycket gladare och känner en sån livsglädje. Fettfördelningen är den processen som tar längst tid och det tar längre tid innan man märker en större skillnad, men även den har börjat nu.    Muskelmassan har ökat och musklerna börjar bli mer tydliga och det är lättare att bygga muskler nu. Vilket gör det enklare att passera som man för min del och jag känner mig mer bekväm i mig själv och min kropp. Testosteronet har även hjälpt till med förändringen av min bröstkorg efter operationen, eftersom det gör att fettet lägger sig på andra ställen på kroppen. Nästa steg i min resa är att jag väntar på ett besked från rättsliga rådet om att få byta juridiskt kön. Jag har väntat i ungefär tre månader nu och deras handläggning ligger på fyra månader så förhoppningsvis kommer det ett besked i början på det nya året. Det är så min resa har sett ut och ser ut just nu, så jag hoppas att det hjälper någon och att ni tycker om det.  

Läs del två i Kevins berättelse