Ge en gåva

Den åldrande kroppen har kommit som en stor chock

I natt spelade de väldigt fin musik på radion. Jag ville bara resa mig upp och dansa, så där glatt och fritt som jag och min syster dansade när vi var tonåringar. Men det kan jag inte längre. Fan, det är för jäkligt att mina ben inte bär mig längre. 

Yngve, 82, läser tidningen "

Foto: Martin Brusewitz

Den åldrande kroppen har kommit som en stor chock. Värken, de svaga knäna, yrseln, det dåliga hjärtat. 

Sakteligen börjar jag inse och acceptera mina begränsningar. Senast i går fick jag be min granne och vän Donald om hjälp när jag inte klarade av att bära upp mina balkongmöbler till vinden. Det har inte varit något problem tidigare. 

Efter lite reparationer hoppas jag kunna komma i gång igen och slippa rullstolen. Ta promenader Kungsholmen runt. Dansa ute i Alvik. Gå på matcher och heja på mitt Djurgården, även om det går dåligt för dem. Den friheten betyder så mycket.

Jag får försöka hitta något gott att äta och dricka ikväll. Kanske ett glas vin.
Då blir livet lite bättre. Men först ska jag gå ner till gymmet tillsammans med Donald, för att styrketräna. Sedan ska vi se matchen på tv.

Yngve, 82

 

Berättelsen är hämtad ur Minds må bra-guide ”Livets glada dagar”

Om kroppen och känslolivet när vi blir äldre

Relaterat innehåll

Herdis Molinders blogg

Stranden

Nu ligger stranden öde på min sommarö. I alla fall på morgonen. Badrocksgänget som under...

Herdis Molinders blogg

Midsommar

Firas efter våra traditioner sedan många år. Sällan har en midsommarafton varit så solig och...

Stina Lodén, redaktör och skrivpedagog, sitter med laptop, kakor, blommor och anteckningsböcker i ett soligt rum.
KrönikorEnsamhet

Jag är inte ensamrädd längre

När jag var liten var jag inte mörkrädd. Jag var ensamrädd. Så skriver Stina Lodén,...

Hitta mer innehåll om: