En sorg som är svår att tala om

Lola, Elvira och Felizia är tre unga tjejer som delar en ovanlig och smärtsam erfarenhet. Allas mammor har tagit sina liv. Till följd av det grundade de initiativet MORS med förhoppningen om att fungera som stöd till fler som varit med om något liknande. Genom sina smycken och att öppet dela sina historier, hoppas de kunna minska tabut kring självmord.

Foto: Jimmy Wikström

När grundade ni MORS?

– Det var efter att vi alla förlorat våra mammor i suicid. Lolas mamma gick bort 2013, Elviras mamma 2018 och Felizias mamma 2023. Att förlora en närstående i suicid är otroligt tufft och tabun kring ämnet är stark. Det en sorg som är svår att tala om och vi har många gånger känt oss mycket ensamma i sorgen utan att veta vart vi kunnat vända oss. När Felizias mamma gick bort i början på 2023 så kände vi att vi ville bidra till kampen mot suicid. Våra smycken är symboler för det.

Hur fick ni kontakt med varandra?

– Vi har hängt ihop ett bra tag! Vi känner varandra sedan barnsben och träffades till en början genom gymnastiken. Vi har tävlat i juniorlandslaget i truppgymnastik ihop och läst vid samma gymnasium. Vi har alltså inte lärt känna varandra genom den delade erfarenheten av att förlora en mamma i suicid, utan detta är något som hänt oss en efter en under åren som vi känt varandra.

Vilka är era starkaste minnen av era mammor?

– Vi alla menar nog att det starkaste minnet av våra mammor Anna (Lolas mamma), Kristina (Elviras mamma) och Åsa (Felizias mamma), är de kärleksfulla, omtänksamma förebilder som de varit för oss. Våra mammor älskade sina familjer mer än något annat och var beredda att göra vad som helst för oss. Känslan av att verkligen ha varit älskad av sin mamma bär vi alla med oss.

Hur har ni hanterat sorgen?

– Till stor del genom att prata med varandra. När Elviras mamma gick bort 2018 så berättade Lola att hon varit med om samma sak fem år tidigare. Det var första gången som Lola berättade för någon hur hennes mamma hade gått bort. Innan dess hade hon inte vågat berätta för någon av rädsla för hur hennes mamma, hennes familj och hon själv skulle uppfattas. När Felizias mamma gick bort 2023 så var Lola och Elvira bland de första som Felizia vände sig till.

– Vi upplever att man ofta möter motstånd när man försöker prata om en närstående som gått bort i suicid, det är för många ett obekvämt samtalsämne. Vi har många gånger upplevt att folk uppfattat våra mammors suicid som ”själviskt” och vi har alla tre fått höra kommentarer som: ”Så skulle jag aldrig kunna göra mot mina barn”. Denna typ av respons har skapat en rädsla hos oss att öppet prata om våra mammor och det vi varit med om.

– I varandras närvaro är det helt tvärtom, där kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, i en helt trygg miljö, utan någon obekväm respons. Vi vet att vi alla varit med om samma sak och att vi till stor del delar de känslor och upplevelser vi har. Vi har bearbetat vår sorg tillsammans. Med varandra har vi kunnat sörja de fantastiska mammor vi förlorat, samtidigt som vi navigerat oss i tillvaron utan en mamma.

Hur viktigt har det varit att dela den erfarenheten med varandra?

– Det går inte att med ord beskriva hur viktiga vi varit för varandra. Utan varandra hade vi med största sannolikhet än idag inte vågat prata om våra mammors bortgång, eller kanske ens om våra mammor överhuvudtaget. Tabun och skammen kring suicid hade för oss förmodligen varit mycket mer påtaglig om vi inte haft varandra. Vi hade garanterat heller inte kommit lika långt i vår sorgebearbetning utan varandras stöd.

Hur kom idén att göra smycken?

– Vi landade ganska tidigt i att smycken var ett bra sätt för oss att berätta våra mammors historier. Genom att designa ett varsitt smycke där varje smycke representerar en mamma och det avtryck hon gjort, har vi fått möjligheten att berätta våra mammors berättelser. Våra mammor är mycket mer än deras bortgång i suicid, de var fantastiska personer som varit betydelsefulla för så många i sin omgivning. Genom våra halsband har vi fått möjlighet att berätta om våra mammor på riktigt.

Vad är det viktigaste ni vill förmedla till omvärlden/personer som inte varit med om samma sak?

– Att en person som går bort i suicid är en svårt sjuk person, inte en självisk eller elak människa. Suicid är inte ett val man gör, utan en sista utväg man tar när man tror att världen är en bättre plats utan en. Om du har någon i din omgivning som förlorat en närstående i suicid, våga fråga. Våga fråga hur personen mår och om hen vill prata. Genom att fråga så visar du att du finns där. Kom ihåg att det värsta redan har hänt och att din fråga inte kommer att göra saken värre.

Sträck ut en hand till din omgivning och se efter varandra💛.

Och till en ung person i samma situation som ni?

– Att du aldrig är ensam, även om det många gånger kan kännas så. Det var heller aldrig ditt fel. Vi vill också uppmuntra dig till att våga prata! Våga prata om den person du förlorat och det du varit med om. Det är din rätt att få göra det. Du förtjänar att få prata om dina upplevelser och den person som gått bort förtjänar att berättas om. Tillsammans kan vi minska stigmatiseringen kring suicid och psykisk ohälsa.

Ni är engagerade i Minds kampanj ”Varje samtal räknas”, hur ser ni på den?

– Det är ett otroligt viktigt initiativ för att motverka psykisk ohälsa och suicid och vi är glada över att få engagera oss i kampanjen. Den blir en viktig påminnelse om betydelsen av att prata med och lyssna in sina medmänniskor. Samtal räddar liv och det är viktigt att påminna om det. Genom att våga fråga, prata och lyssna på varandra så kan vi göra skillnad tillsammans. Vi är väldigt glada över att få samarbeta med Mind som organisation. Vi strävar mot samma mål och att kunna hjälpas åt för att motverka psykisk ohälsa och suicid i samhället känns viktigt och fint.

Vill du också engagera dig för människor som kämpar med psykisk ohälsa?

Du kan ge ditt stöd här.