Ge en gåva

Att finnas till är inte gratis

Jag är en livsnjutare som vill förvalta mina dagar. Livet är till för att upplevas, inte att överlevas.

Foto: Martin Brusewitz

Vaknade upp med en sprudlande glädje i hela kroppen. Var på en kul dansbandskryssning i helgen. Jag dansade hela kvällen, långt in på småtimmarna. Att få dansa fritt på dansgolvet och bli ett med rytmen i musiken är helt underbart.
Jag hörde någon beskriva mig som en virvelvind. Det var en fin komplimang tycker jag.

Nu när restriktionerna släppt lite och det äntligen går att hitta på saker igen så känner jag mig som en ko på vårsläpp. Jag har anmält mig till allt kul som dykt upp. Känner mig lite som Jim Carrey i filmen Yes som säger ja till allt för att livet ska bli roligare. Så jag har anmält mig till boule, tennis, pianolektioner och jujutsu, och så har jag börjat måla igen.

Aktiviteter är ett måste för mig, i den mån ekonomin tillåter förstås. Speciellt då man som jag saknar partner, syskon, barn och barnbarn och föräldrarna är borta.

En dålig ekonomi kan slå hål på livsglädjen. Jag är en livsnjutare som vill förvalta mina dagar. Livet är till för att upplevas, inte att överlevas. Och att finnas till är inte gratis.

För att få en bättre ekonomi har jag sökt jobb, men det är sannerligen inte lätt i min ålder …

Det kom som en fullständig chock för mig. Jag har en högskoleutbildning, goda erfarenheter med mera, och ändå så får man dessa refuseringsmejl i inkorgen där man gång på gång för höra att man inte duger. Sånt tär på självkänslan.

Men jag har inte gett upp. Varje dag sker mirakel och jag vill tro på att det gäller också mig.

Jag längtar också efter att få träffa kärleken. Måste erkänna att jag avundas de pensionärer som har en partner som de kan resa med. Packa husbilen eller resväskan och ge sig iväg. Så vill jag också ha det.

Saknaden efter en man som jag kan dela både vardag och äventyr med är stark. Och än lever drömmen att få stå där framme vid altaret i en vacker vit bröllopsklänning och säga ett rungande ja till min älskade. Jag är trots allt bara 65 år ung.

Ewa, 65 år

 

Berättelsen är hämtad ur Minds må bra-guide ”Livets glada dagar”

Relaterat innehåll

Shahla vid sin symaskin i kvällsljus
Äldres psykiska hälsa

Fyra filmer: Livet som pensionär blev inte som jag trodde

Fyra filmer om åldrande. Yngve, Ewa, Shahla och Staffan som delar med sig av sina...

KrönikorPsykisk hälsa och ohälsa

Styrkorna och utmaningarna med att vara multikulturell i Sverige idag

34 procent motsvarar andelen personer i Sverige som är utlandsfödda eller har en eller två...

IntervjuerSorg och dödsfall

”Vi vill vara dem vi själva hade behövt”

Armana, Nayab, Ramou, Dina och Donya är fem unga kvinnor från olika delar av Stockholm....