Stressen av att känna sig bevakad bara växte

I början fick jag tung medicinering som jag upplevde slog ut min hjärna totalt – har aldrig varit med om något liknande. Jag var mest sängliggande och fick stora svårigheter att överhuvudtaget tänka. Det resulterade i att jag slutade tvärt med medicinen, vilket absolut inte är att rekommendera, såhär i efterhand.

Kändes som att jag var med i en teater

Eftersom jag slutade med min medicin så kom mitt första återfall dagarna före jul samma år. Det började med att jag kände att mycket i min omgivning var lite lurt. Det kändes som att jag var med i en teater, att saker som hände inte var på riktigt. Till exempel uppfattade jag att tv-nyheter, dagstidningar och radioprogram var riktade till mig personligen. Även registreringsskyltar på bilar, med tre bokstäver och tre siffror kunde jag få ut riktade budskap ifrån. Det ledde till en enorm stress, att känna mig så bevakad.

Så därmed fick jag tillbringa min jul och nyår på en sluten psykiatrisk avdelning. Där blev jag bättre, men fick senare ytterligare ett återfall. Till slut fick jag sjukdomsinsikt och då kunde jag börja acceptera att jag behöver ta min medicin. Det var ett avgörande beslut för mig. Numera brukar jag stolt säga att jag inte varit inlagd sedan november 1993.

Bowlingen har gett mig en annan identitet än bara den före detta patientens

Utöver medicinen har verktygen och botemedlen för mig varit organisationen RSMH och bowling, konstigt nog. Jag har vistats i mer än 25 år i bowlinghallen och numera är jag allt-i-allo där. Bowlingen har gett mig en annan identitet än att bara vara en före detta patient inom psykiatrin. I bowlinghallen tänker jag friska tankar och får en gratis socioterapi på köpet bara genom att vistas där och observera hur andra gör i ett helt naturligt sammanhang.

Min exekutiva förmåga har förbättrats

Genom åren har jag lyckats skaffa mig ett par jobb som fungerat hyfsat, men bara under ett tag. 2011 blev jag beviljad sjukersättning och det gav min hjärna lite lugn och ro. Jag har länge medicinerats med flera olika preparat, men nu är jag även medicinfri efter många år på låg dos. Numera kan jag mycket lättare ta tag i saker och ting som att städa, diska och laga mat. Min exekutiva förmåga är alltså bättre. Den förmågan blir ofta lidande när det gäller psykisk ohälsa.

Jag hoppas att min lilla text kan inspirera någon när det gäller återhämtning.

Har ni sett A Beautiful Mind, förresten? Väldigt bra film.

Bowla lugnt!

En berättelse av Khai Chau