Hösten

Jag brukade älska hösten. Det var min favorit. Så avslappnad, frisk och melankolisk. Koftor, en varm kopp kaffe, mys. Hatade sommaren. Värmen, svetten, prestationsångesten, oregelbundenheten, alla har det så bra utom jag- känslan.

Och ja jag vet. Det är coolt att gilla hösten. Hösten är svår och speciell. Hösten är den svåra killen som bara säger smarta saker. Som drar subtila skämt. Sommaren är glättig. Pratar för mycket. Jobbig. Drar för många skämt för tätt. 

Kanske var jag coolare när jag gillade hösten. Men den tiden är förbi. Nu fattar jag inte. Det är som att jag plötsligt slutat vara kär. Fattar inte vad jag såg. Var det regnet? Det gråa? Leriga stövlar? Känner ingenting längre. Märkligt hur det kan vända sånt där.